Debatt| Sanningskommission det enda rätta

pixabay

Nu har Sametinget lämnat in en formell begäran till regeringen om en samisk sanningskommission.

Sametinget lämnade över en begäran under onsdagen till sameminstern Amanda Lind i Stockholm om en samisk sanningskommission. Sametinget vill att regeringen tillsätter en kommission som ska arbeta i nära samråd med de samiska företrädarna och kartlägger de oförrätter samerna drabbats av.

För att komma till rätta med statens oförrätter som skett genom åren skulle en sanningskommission vara bra. Det är det viktigt med en sanningskommission och inte bara för samerna. Föreningen RUNG har drivit frågan om en sanningskommission under flera år. De har också drivit frågan om att resandebarnen ska få en ursäkt av staten för den behandling som staten utsatt dem för. Kurt Magnusson och Britt-Inger Hedström Lundqvist träffade förra kulturministern Alice Bah Kuhnke och pratade med henne om frågorna. De har också kontaktat den Amanda lind för att få till stånd en dialog., hon har än så länge inte svarat på deras mail.

Nu när frågan om en sanningskommission aktualiseras i och med att samerna lyfter frågan säger Kurt

Jag har inget emot att någon annan etnisk grupp driver sin fråga, det hedrar dem. Men staten borde även ge oss resande en sanningskommission. Vitboken tar upp romerna medans Resandefolket knappt nämns i den. Och ändå var det resande som var den mest utsatt gruppen av alla i minoriteten romer. Dessutom utredde staten sig själv när de framställde vitboken. En vitbok som knappt berör vad man gjort mot Resandefolket. Det är skamligt!

Det staten borde göra är flera sanningskommissioner för de övergrepp de utsatte människor för och be om ursäkt för det de åsamkat alla de som drabbats.

Britt-Inger säger:

Heja samerna! Hoppas ni får igenom er sanningskommission, det kan bana väg för oss resande. Jag ser det enbart som positivt att samerna driver frågan. De blir ofta tagna på ett större allvar än oss andra minoriteter och kan på det sättet inte bara bana väg utan också vara ett föredöme för oss andra nationella minoriteter.

Resandefolket har varit drabbat på många sätt. Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande behandlades i Sverige under 1900-talet. I vart fjärde hushåll bland Resandefolket fanns det någon anhörig som tvångssteriliserats. Omhändertagandet av barn bland resande var avsevärt mycket högre än hos övriga i samhället. Det finns knappast någon folkgrupp som varit så utsatt för att bli räknade och registrerade.

Om vi som land inte gör upp med vårt förflutna finns det en uppenbar risk för att vi kommer upprepa vår historia. Okunskapen om minoriteten romer och Resandefolket är stor. Något som blir tydligt i dag när det gäller den Romska inkluderingen som kommunerna har satsat på.

Resandefolket som varit här längst är mycket lågt representerade i dessa sammanhang. De invandrade romska grupperna ser romsk inkludering som integration och inte som inkludering. Minoriteten romer är fem olika grupper med olika behov. Inkludering får aldrig bli integration.  

Staten är en bidragande orsak till allt som sker och genom att inte erkänna och stå för de fel som har begåtts exkluderas fortfarande Resandefolket i Sverige. Historien om Sveriges förflutna kommer fortsätta finnas i en dimridå av förnekelse och ignorering om staten inte berättar hela historien och erkänner det fel som begått. 

Det handlar inte om pengar, utan det handlar om ett erkännande om att det som gjordes mot Resandefolket och då i synnerhet alla de resandebarn som omhändertogs på grund av etnicitet. Det handlar om att man aldrig får blunda eller ignorera det faktum att svenska staten använde ras som grund för steriliseringar och omhändertagande av barn. Resandebarnen måste få en offentlig ursäkt för den behandling som de fick utstå. 

Behandlingen av Resandefolket är ett öppet sår som inte läker så länge staten inte erkänner sin del i det som hände och står upp för det. Det är här en sanningskommission skulle fylla en funktion. Dessutom måste man skriva in behandlingen av Resandefolket i historieböckerna som mer än en parentes eller generalisering. Det var ett försök till ett folkmord på en etnisk grupp och det bör man inte komma undan med att tiga ihjäl.

En Vitbok är inte tillräckligt.

En Vitbok är att betrakta som en skrift. En skrift med viss auktoritet som sammanfattar idéer och/eller ambitioner inom ett specifikt område; det kan också benämnas policydokument.

Vitboksbegreppet används inom såväl politiken som företagsledning. Motsvarande i är det engelska begreppet, ”white paper”, ibland ”white book”, som även används även om tekniska rapporter är av liknande karaktär, som en översiktsartikel (survey paper), som sammanfattar de viktigaste principerna i exempelvis en teknisk standard eller en specifik teknologi.

Inom Europeiska unionen är vitboken ett dokument som Europeiska kommissionen presenterar i samband med att den föreslår nya lagar. Vitbok motsvarar en proposition på nationell nivå.

Kurt Magnusson, kurt@dikko.nu
Britt-Inger Hedström Lundqvist, britt-inger@dikko.nu