Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
9 December
Jag vaknade av ett envetet pinglande. Först förstod jag inte var jag var någonstans eller vad det var som lät. Yrvaket fumlade jag runt där i halmen och fann till slut mobilen och svarade. En väldans stressig röst hördes i den. Hejsan, Tack för ljusen Lillemor. Har du fler? Vem är detta tänkte jag först, sen ramlade enkronan ner i huvudet på mig. Det var Lars Karlsson. Ja, svarade jag. Visst har jag det.
Lars fortsatte: kan du ordna fler åt mig. För grannkärringarna här i byn håller på att göra mig galen sen de fick se ljusen jag fick av dig. De springer här hemma hos mig i tid och otid. Fingrar på dem, blinkar i ögat åt mig och kråmar sig. En till och med försökte byta ut dem mot vanliga vita ljus. Som om jag inte skulle märka det. Det var ju inga tomtar på dem. Men jag hann stoppa henne innan hon försvann. Så för säkerhets skull muddrar jag kärringarna vid dörren innan de går, ifall de försökt tjorat med sig igen.
Hur många askar vill du ha sa jag. Lars nämnde det och fortsatte: Jag ger dem ditt nummer så kan de swischa direkt till dig när leveransen kommer. Du kan väl be dina små vänner att komma med dem redan i dag så jag får lugn och ro. Hälsa dem att om det gör mig den tjänsten, så ska de få flera paket av den däringa piptobaken de är så förtjusta i. Råkade snubbla över ett parti bara så där häromdagen.
Jag ordnar det sa jag. Tack Lillemor sa Lars med något lugnare röst nu. Då väntar jag på småfolket och ser till att ha kaffet färdigt när de kommer.
Jag stängde av mobilen och tänkte. Så lattjot, här gör man affärer redan innan man knappt hunnit vakna och en bra förtjänst blev det.
Jag reste mig upp och fick syn på att småfolket hade ställt fram en kanna med vatten, handfat, tvål och handduk åt mig på ett litet bord nästan bredvid min halmbädd. Jag fräschade till mig, men hade en stund att göra med att få bort alla halmstråna ur håret som fastnat där under natten. Sen gick jag fram till småfolket som redan satt vid ett bord och drack morgonkaffet. Samtidigt som det räcktes fram en mugg kaffe till mig som jag mer än tacksamt tog emot, berättade jag att Lars hade ringt och hans ärende. Ja visst, sa både Knoll och Tott det ordnar vi. Det är alltid roligt att få träffa honom. Minns du, sa Knoll till Tott när vi fick hjä… Där avbröt gammeltomten dem tvärt och sa: Den historien tar vi en annan gång och båda tystnade men flinade mot varandra. Han har en överraskning till er sa jag, vad säger jag inte.
Tore som lyssnat på vårt samtal vände sig till Gammeltomten och tittade undrande på honom och sa frågande: Lasse. Nej det är inte den Lasse, inte Lillemors kusin utan en annan Lars, svarade Gammeltomten. Sedan tittade de på varandra och skrockade för fullt. Vadå, sa jag nyfiket är det något speciellt med min kusin Lasse frågade jag . Det kan man säga svarade Tore. Han ställde verkligen till det en gång. Berätta sa jag, för nu var jag väldans nyfiken.
Berätta du sa Tore till gammeltomten. Gammeltomten nickade och knackade ur pipan som han just hade blossat färdigt på .
Det är ju ett tag sen, Lasse, kusin din var ju bara barnet då. Han bodde på ett ställe strax utanför Strängnäs med Morbror, Mostra din och de andra syskonen. Det hade varit en ovanligt torr sommar och hösten som kom hade inte heller bjudit på regn. Men det hade blivit ganska så kyligare ändå. Så en dag när Lasse skulle besöka utedasset, tyckte han liksom att det var kallt där inne, och kom på den goda iden att tända ett ljus där inne. Men ljuset värmde inte så mycket. Då kom han plötslig ihåg att ibland när de hade varit bortresta och det var utkylt hemma när de kom hem, så brukade någon av de vuxna ta fram en liten plåtbalja med lite fotogen i. Sen ställde de baljan mitt i rummet slängde i en brinnande tändsticka. Ganska genast slog det upp en låga och värmen slog ut den råa kalla luften. Sagt och gjort, Lasse visste att både baljan och fotogenet stod i ett av uthusen och hämtade det, tändstickor låg det ju redan inne på utedasset.
Han ställde ner baljan inne på dasset, korkade upp skruven på fotogendunken och hällde i. Nja, han tyckte det såg så lite ut i baljan och hällde i resten med som fanns kvar i dunken. Det var ju kallt. Sen tände han tändstickan och slängde ner i baljan. Det small till utav bara sjuttsingen och en låga reste sig som gick ända upp i taket. Lasse ………
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
