Jag är så tacksam nu i dessa Coronatider, då jag tillhör riskgruppen på grund av sjukdom, och lever helt isolerat. Jag har min Hjälpande hand, som är min före detta svärson Mattias som hjälper mig med ärenden och handling.
Alla har inte förmånen med en familj och vänner som kan hjälpa, visst finns det grupper och organisationer som försöker hjälpa till, men det räcker inte till för alla. Så, tyvärr, är det många äldre och sjuka som ändå får ta sig ut, och ibland komma till en affär med tomma hyllor.
Alla har inte ekonomin och förmågan att kunnat hamstra, utan många av oss fick vänta nu tills pensionen kom in på kontot. Normalt brukar jag annars storhandla en gång i månaden, och skriva en lista på det jag behöver, som Mattias kommer och hämtar.
Första dagen, efter coronaviruset, fick han tag i ett fåtal varor, allt var slut. ”Jag prövar i morgon igen sa han”. I tre dagar letade han runt med min lista, för att se till att jag fick det jag verkligen behövde. Jag tror knappast att någon grupp eller organisation hade haft möjlighet eller tid att jaga runt i så många dagar bara för min skull.
Så nu förstår ni säkert att han är mer än min hjälte i dessa tider. Det är ju inte bara handlingen som är viktig utan att någon bryr sig. Det känns tryggt att någon ringer på ens dörr och frågar samtidigt medans kassar överlämnas:
Hur är det med dig, hur mår du? Förresten jag såg en bra serie på Netflix, du kanske ska kolla på den.
Eller när han säger, ”Ja visst ja, jag hittade det här extra till dig” och räcker över, med en glimt i ögat, den största hushållsrullen jag någonsin skådat. Detta fick mig att falla i ett hysteriskt fnitter med tanke på mångas jakt på papper just nu. Härligt att någon får en skratta också i dessa allvarliga tider.
Det är tryggt att veta att någon håller ett öga på dig ändå i denna isolerade värld jag lever i. Det blir en liten social kontakt just nu, liten men ack så viktig. Mattias bor ju bara fem minuter ifrån mig, och jag vet att jag kan ringa när som helst på dygnet om det skulle inträffa något. Han är här på ett kick.
Med de andra i familjen och vännerna blir det bara kontakten på mobilen och de sociala medierna. Dotra är ju själv i riskgruppen och rullstolsbunden, så vi kan ju inte träffas alls nu, och dessutom hjälper Mattias henne också.
Jag hoppas att det är många mer av er, som har det så bra som mig med en hjälpande hand. För mig är den livsviktig just nu. Viktigt är också att vi som får denna hjälp visar vår stora uppskattning, de utsätter sig ju för risker egentligen för våran skull.
Självklart ger man dem sitt Varmaste Tack och sen efter var och ens förmåga, kanske en slant till en extra snusdosa, en blomma eller så.
Lillemor Holmlund
