Det blev inte mycket till sömn i natt. Tankar dök upp i drömmen och väckte mig. Tankar som gör mig så sorgsen. Händelserna som utspelar sig nu vid den Grekiska-Turkiska gränsen.
Där människor nu är en bricka i ett spel på grund av diktatoriska politiska och religiösa makthavare och naturligtvis ”Mammon” krigsindustrins härskare. Brickor i ett spel för maktlystenhet både världsligt och himmelskt och där vapenindustrin gnuggar händerna i både väst och öst, så deras bukar blir allt fetare. De här människorna, ja de är människor som flyr från krig, inte en ”massa” på en bild- eller en fejkbild från ett möte som omvandlats till en bild av bidragssökande unga män som inte vill försvara sitt land. Det är faktiskt människor, stora, små, gamla och unga, som du och jag. Men hjärta, lungor, känslor och deras blod är lika rött som vårt när de blöder.
Många tycker nog att jag är naiv och idel ädel. Men tyck det då! Men har ni som jag mött en del av dessa utsatta människor. Har ni mött min granne och gode vän som i förtvivlan bar sin sönderskjutne son i armarna och inte kunde släppa taget. För att skydda resten av den flyende gruppen från samma öde fick de brutalt nästan slå ned honom och tvinga honom att lämna sin pojke i en skreva, utan att gräva ner honom. Det fanns inte tid. Ni kan ju tänka er den förtvivlan denna fader kände och känner än i dag. Har ni mött min andre gode vän, som blev torterad för att hon försökte skydda sin familj. Hon har ingen familj kvar, de är kvar där nere, döda. Hon har inte heller några ben kvar att gå på.
Det är detta som rört sig i mitt huvud i natt. Så jag säger till dig Herr Åkesson, istället för att åka ner till gränsen med flygblad för rädslan av att få hit bidragssökande. Så skulle du har pratat med dessa människor, och kanske ja, kanske, kanske skulle jag få ett litet microuns av respekt för dig om du tog dig ett stort tag och ställde dig upp i Riksdagen och sa:
– Nu måste vi samtliga partier i en gemensam hållning försöka få med oss andra länder för att få stopp på krigen, sätta press på diktaturerna och vapenindustrin.
För det är det som är den onda roten till allt. Ingen av er i de olika partierna har gjort det hittills, utan allt har bara handlat om tjafs fram och tillbaka om Sveriges välfärd, utan att se helheten.
Lillemor Holmlund
