Sonny Carlsson är musiker och kulturreporter på DIKKO. Han har jobbat som skrothandlare i hela sitt liv. I september upptäcktes att han har en långt gången cancer, och i början på mars började han avtjäna ett straff för olovlig körning. Han väljer att fortsätta skriva för DIKKO från insidan.
Idag fick vi äntligen post. Igår hade plitarna inte orkat gå igenom det, och inte dagen innan det heller. Telefontillstånd verkar de ha lagt av att bevilja. Bengaloa balobul!
Jag blir alldeles tårögd varje gång jag ser kortet jag fått på lilla kärleken som har börjat cykla nu på våren. Jag köpte cykeln åt henne i höstas. Snart fyller hon tre år och här sitter jag som en tard på tokiga stillot. Jag hoppas hon inte får cykla vid stora vägen. Jag undrar hur det ska gå för min lilla familj nu när inte jag är där och skriker åt alla att vara försiktiga hela tiden. Hörde att lilljänta försökte rymma efter vägen förra veckan. Och vet ni, jag tror att hon var och letade skrot åt mig. Största jänta skickar måndagsdjur till mig. Naked mole rat var det äckligaste jag sett. Jag satte upp den på anslagstavlan i dagrummet och de andra fångarna såg rädda och äcklade ut. Det var roligt. Och mellantjejen lär ju shoppa ännu mer nu när de säger på nyheterna att det blir mer i barnbidrag.
Jag kollar på nyheterna varje dag. Plitarna ser ofta lite chockade ut över mitt ordförråd och min allmänbildning. Det passar inte riktigt in i deras bild av oss som smutsiga obegåvade kriminella. De får noga inpräntat vad det är för djur de jobbar med. De tror att vi är efterblivna, men jag tänker att det är tvärtom. Människor som väljer att jobba här när de söker folk till Donken eller Plantagen måste det vara något allvarligt fel på. Jag skulle hellre vara rondellvakt i Lyckselerondellen mot Dollarstore än att ta emot statliga medel för att plåga ihjäl folk. Men så är jag ju inte heller sadist.
De flesta som bor här är också unga. Många är mellan 18 och 23 år. Många av dem medicineras för att kunna sova. Vilket leder till att de inte klarar av att gå upp på morgonen. Plitarna är aldrig sena på att rapportera misskötseln. Och efter några gånger får de påbackning på straffet. Kriminalvården fortsätter att bistå med allehanda preparat för att allt ska vara lugnt. Och killarna betalar priset. Det har förändrats en del efter Tidö-avtalet. Kriminalvården verkar se det som en vinst och ett lyckande om de kan hålla kvar folk lite längre. Och Tidö-avtalet ska avskaffa villkorlig frigivning så de följer ju sin linje. För att de små snorvalparna sover och är trötta där de ligger och sutar neddrogande av staten.
Tänk vad deras föräldrar och flickvänner ska tänka när de kommer ut tre veckor senare än beräknat. På grund av att de försovit sig. Sutat för but. Jag undrar om folk som betalar skatt där ute i verkligheten vet att deras pengar går till att bestraffa försovning med ca 30.000 kr per snubbe. Och till att betala bengalomedicinerna som gör att försovningen hände från första början. Det ska se ut som om de lärt sig en läxa, snorvalparna.
Det är nog därför jag har så svårt för att sova. Jag är trach. Jag vill inte riskera att få sitta inne längre, så jag vågar inte somna. Baro Devel. Hur ska någon bli en bättre människa under de här omständigheterna?
Fånge 23-32, anstalten Umeå
Sonny Carlsson
HÄR kan du läsa mer av det som Sonny skrivit eller deltagit i.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
