Den 12 april efter workshopen om Vardagsrasism, minoritetsstress och internaliserad antiziganism var det Projektet: Romska och resande studenter i Nordens tur att ha sitt första möte. En av föreläsarna som deltog i samtalen med de romska och resande studenterna var Jelena Savic som berättade sin historia.
Jelena Savic, som pluggar för sin doktorsexamen berättar om hur hon växte upp i en fattig familj där den högsta utbildningen var grundskola. Hennes pappa hade svårt att hitta jobb, och hade problem med alkohol, och hennes mamma städade i en fabrik. Hennes föräldrar sålde också kläder och annat på marknader för att få ihop pengar till familjen. Hon växte upp i Belgrad, och fick möjligheten att gå i förskola, eftersom de bodde i gadje-område, vilket många romska barn inte får. Hon lärde sig tidigt att det var roligt att lära sig saker, och att socialisera med andra barn. Men det var en våldsam tid, med många bråk. Hon visar upp ärr hon har i huvudet efter att ha försökt springa ifrån sina plågoandar.
När föräldrarna skildes fick de flytta till en kåkstad för romer, där hennes morfar hade ett lerhus. Vid några tillfällen var de så fattiga att hennes mamma övervägde att de skulle få bo på barnhem.
Som tur var hade hennes mamma ett statligt jobb, och kunde ansöka om en liten statlig lägenhet. Livet blev lite stabilare, och utan det ständigt närvarande våldet hemma och i skolan var det lättare att fokusera på pluggandet. Hennes mamma drömde om att hon skulle bli undersköterska eller hårfrisörska, för att kunna börja jobba. Men Jelena stod på sig, och lyckades övertyga sin mamma att få börja gymnasiet, där hon gick ett allmänt program.
Hon hamnade i en alternativ-miljö med punkare, och politiskt intresserade människor.
Efter gymnasiet visste hon inte säkert vad hon hade för alternativ, och hade inte riktigt råd att gå kursen i molekylär biologi som hon tyckte lät häftig. Eftersom misslyckandena gjorde henne mer introvert blev hon intresserad av psykologi och hittade en gratis-kurs. Men det var väldigt tävlingsinriktat och hon blev osäker. Året efter hamnade hon på fel utbildning eftersom hon inte hade någon som kunde förklara det administrativa för henne, men hittade ändå saker som intresserade henne.
På universitetet fick hon höra många rasistiska saker om romer, och det var många antiziganistiska skämt. Jelena bet ihop och fortsatte plugga. Hon blev feministisk aktivist, och upptäckte rätt fort att det var en väldigt vit disciplin.
Eftersom hon la en del tid på att vara aktivist och jobba extra för att slippa dela de 20 kvadratmeterna med sin mamma och syskon, så drog utbildningen ut på tiden.
Efter att ha kämpat med vad hon ville göra hittade hon RGPP och hittade äntligen ett romskt sammanhang i den akademiska världen, med inriktning mot filosofi. I efterhand så kändes det som ett ogenomtänkt beslut, eftersom arbetsmarknaden för filosofer inte är så välutvecklad. Men hon fick hjälp med hur den akademiska världen funkar, och hon utvecklade sitt kritiska tänkande, och började trivas mer med den akademiska tillvaron tillsammans med andra romska studenter, och fick ett nätverk av likasinnade.
Välutbildad, men med en känsla av att vara övergiven när året var slut, stod hon därför arbetslös och sur på omvärlden.
Sitt nyvunna kritiska tänkande upplevde hon som problematiskt när hon eventuellt skulle behöva flytta in i slummen med sin mamma. Så hon började läsa miljövetenskap, men eftersom hon saknade makt-perspektivet hon läst så mycket om innan hoppade hon av. Så Jelena började plugga utomlands, och läste lite romsk historia. Efter en kort tids boende hos sin mamma igen började hon som daglönearbetare på UNICEF. ”Vad fan är det här?” tänkte hon. ”Alla års hårt studerande och sen stå där med ett daglönearbete.”
Efter att inte fått de universitetstjänster hon sökt under tre – fyra år i olika länder, så lyckades hon äntligen få börja med sin doktorsexamen, och hamnade i Uppsala, där hon återigen konfronterades med sin bristande erfarenhet av byråkrati och pappersansökningar, nu i ett svenskt system.
Jelena uppvisar en oerhört underhållande och jordnära bitterhet när hon berättar om de motgångar hon upplevt och hur hon struntat i dem. Hennes historia är en historia om klass, rasism, styrka och överlevnad. Och en ryggrad av stål.
Välkommen till Sverige Jelena!
Projektägare för projektet Romska och resande studenter i Norden är föreningen RUNG. Solvor Mjøberg Lauritzen, Britt-Inger Hedström Lundqvist och Valeria Redjepagic arrangerar projektet tillsammans med sina samverkanspartners i tre av de nordiska. Projektet fortsätter till hösten med länderna Norge och Danmark.
Läs även Vardagsrasism, minoritetsstress och internaliserad antiziganism
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
