Jag vet egentligen inte var jag ska börja. Men jag har besökt många galor och arrangemang i mitt liv men den romska galan i Malmö är utan tvekan en av de roligaste jag har varit på. Det som gjorde mest intryck var den familjära stämningen.
Mingel, mat och en kärlek i överflöd. Så kan man sammanfatta den romska galan, ”Himlen, Jorden, Hjulet”, som hölls i Malmö rådhus fredagen den 27 september. 150 specialinbjudna gäster från hela landet hade samlats för att delta på galan, som är den första i sitt slag i Sverige.
Själv var jag där för DIKKOs räkning. Vi var nämligen nominerade till årets romska projekt. Ett pris vi tyvärr inte vann men som fick en värdig vinnare ändå, nämligen tidningen É Romani Glinda som har dokumenterat romska frågor över 20 år. I slutet av mars i år meddelade tidningens grundare Fred Taikon att tidningen kommer ner efter ett sista jubileumsnummer som ska släppas närmare årsskiftet.
Jag är glad för att ha fått det här priset. Jag hade nöjt mig med att bara bli nominerad för det arbete vi har gjort men nu får jag det första priset, sa Fred Taikon under utdelningen och tackade sina medarbetare.
Ett pris som åtminstone har kopplingar DIKKO var Katarina Taikon-priset som delas ut till en romsk förebild. Det första Katarina Taikon-priset gick till DIKKOs ansvarige utgivare Britt-Inger Hedström Lundqvist. Men då Britt-Inger satt i ett flygplan över Centraleuropa under tiden för galan fick undertecknad agera ombud.
En av juryns motiveringar var att Britt-Inger kämpar för att romska minoriteter ska kunna enas i frågor som samlad folkgrupp. ”…ständigt kämpar för att romer ska få makt över sin egen historia. Hon är en förebild som länge har jobbat ideellt och varit med i statens referensgrupper, kommissionen mot antiziganism och mycket mer. Idag föreläser Britt-Inger om romsk historia och varför det är viktigt att romer enas som en samlad grupp. Hon har skrivit böcker, startat nättidningar och kämpar för att romer ska få ta tillbaka sitt språk och kultur.”, skrev juryn.
Så här i efterhand har det börjat sjunka in för Britt-Inger. När jag ringer upp henne och ber henne förklara vad priset betyder säger hon:
Det betyder mycket, jag är jättestolt, inte bara för att jag får ta emot ett pris, utan för att det första Katarina Taikon-priset gick till någon som är resande och kvinna.
Hur har reaktionerna varit?
Resande över hela landet har hört av sig och gratulerat, även myndighetspersoner och före detta kollegor har ringt. Det har varit helt fantastiska reaktioner, säger Britt-Inger Hedström Lundqvist.
Reflektion
”Himlen, Jorden, Hjulet” blev en succé. Eldsjälarna bakom galan förtjänar en eloge för sitt arbete. Det är exakt så här saker ska bedrivas. Med pompa, ståt, stolthet och en stor dos kärlek. Oavsett vilket manusch du än tillhörde kunde du känna dig som hemma. Alla minglade med alla, kontakter knöts och skratten avlöste varandra under hela kvällen. Det var familjärt helt enkelt.
Vad jag däremot saknade var fler människor från Sveriges största och äldsta romska folkgrupp, det vill säga resande manusch. Allt som allt var vi tre stycken resande på plats. Det kändes inte helt rätt. Nästa år vill jag se fler resande på plats. Det är nämligen dags att vårt folk sträcker på sig och börjar ta för sig ute i samhället – inte minst i frågor som handlar om oss.
Alla vet det. Gnället om representation från resandehåll har hållit på i årtionden. Men när det väl sker saker och det organiseras galor, konserter, kulturkvällar och föredrag så stannar folk hemma. Det där beteendet måste bort. Det är hög tid att vi resande syns på galor likt ”Himlen, Jorden, Hjulet”.
Nästa år kommer RUNG försöka organisera dit fler medlemmar. Jag hoppas att fler resandeföreningar följer RUNGs exempel. För övrigt anser jag att det behövs en stor resandeträff med musik, marknadsstånd och en sjujävla massa mat. Vad tycker du?
Kim Fredriksson
