Vad är det som händer i vårt samhälle? Nog för att det mesta går igen i cirklar, men att svenska politiker skulle försöka väcka liv i den så kallade befolkningsfrågan var det väl ingen som trodde. Det visar egentligen att staten inte har gjort upp med det mörka förflutna som många resande/romer råkade ut för och att kunskapen hos våra politiker är erbarmligt låg.
Idag har man startat upp sanningskommissioner för några av våra nationella minoriteter och samtidigt pratar man som om vi finns kvar i det idéarv som fanns på 30-talet i svensk politik. Socialdemokrater, Liberaler och Miljöpartister pratar om behovet av familjeplanering i invandrargrupper! Byt ut ordet invandrargrupper mot ”tattare” och ”zigenare” så är vi back on track igen i 30-talets tidevarv.
Man kan säga att det återigen är kris i befolkningsfrågan. Lyssnar man dessutom till Socialdemokraterna i landets näst största stad eller på Miljöpartiets tidigare minister kan man bli mörkrädd. De måste missat sina historielektioner. Det är viktigt att lära av historien för att minska risken för att nya övergrepp.
Vi får aldrig glömma att alla partier i Sverige var för rashygienen och att det var i Uppsala, Sverige, som världens första rasbiologiska institut öppnades 1922. Där genomfördes rasbiologiska undersökningar av 100 000 svenskar och man ansåg sig kunna hitta brottslighet, alkoholism, sinnessjukdom och andra negativa egenskaper kopplade till etnicitet. Vi får inte öppna upp för att dessa övergrepp återigen begås mot enskilda eller grupper av individer som inte anses passa in.
I slutet av 1920 började man tala om ett ”folkhem”. Folkhemmet var en svensk politisk vision om solidaritet, alla skulle få det bättre och klasskillnaderna skulle jämnas ut. Det var bara ett problem med folkhemmet, visionen innefattade inte alla utan riktade sig till dem som ansågs uppfylla kriterierna för att vara ”svensk”. Till den gruppen hörde till exempel inte Romanifolken.
Tongångarna känns igen. Idag avhandlas integrationsfrågan i ett rasande tempo och utan någon större eftertanke eller för den delen kunskap om historiken. De strukturella faktorer bakom problemen, så som trångboddhet, kriminalitet och bidragsberoende, tas ingen hänsyn till. Vilket också gör att en problemlösande och mer konstruktiv diskussion blir helt omöjlig.
Från 30-talet och framåt omhändertogs barn, och vuxna steriliserades på grund av etnicitet. Mellan 1935–1975 steriliserades närmare 63 000 människor. Steriliseringarna utfördes på både män och kvinnor men det var påfallande många kvinnor som råkade ut för det. Hur många barn av Romanifolk som omhändertogs finns det ingen statistik på. De personer som utsattes för dessa övergrepp lever med sviterna av behandlingen än idag.
Nu diskuterar alltså företrädarna för de politiska partierna återigen åtgärder som rör samhällets främsta byggsten; familjen. De lösningar som 1930-talets familjeplanering och Myrdals skapade baserades på en social ingenjörskonst. Reproduktionen skulle samhället hålla kontroll på. Samhället skulle se ut som en pyramid och byggas ovanifrån där staten hade kontrollen över människan.
Grundproblemet idag är att människor i utsatta områden inte har något större förtroende för det offentliga och till samhället över lag. Så hur man kan tro att insatser från staten ska välkomnas är en gåta.
På 30-talet ville man att nativiteten skulle öka hos vissa grupper (de renrasiga) och minska hos andra (de orena). Likheterna i diskussionen idag är slående även om man idag bara vill minska nativiteten hos vissa grupper, de i utanförskapsområdena. Tidigare ansåg man att vissa grupper kostade pengar samtidigt som de födde för många barn som i sin tur kostade ännu mer pengar, ytterligare en likhet i resonemanget.
Lösningen då blev att hindra de vuxna från att gifta sig och skaffa barn. Därför skapades äktenskapslagen 1915 som skulle se till att bara de dugliga, friska och rasrena fick barn med varandra. Ytterligare en lösning för att komma tillrätta med ”tattarna” var att skilja barnen från sina föräldrar. Ett tankesätt som hade sina grunder i Linnés raslära från 1700-talet. I många fall fick barnen gå i särskola trots att de inte var obegåvade. När särskolebarnen sedan blev vuxna kunde steriliseringslagen praktiseras på dem eftersom de ansågs vara sinnesslöa. Det man kan konstatera är att vi är inne på en farlig väg när staten ska bestämma hur många barn som ska få födas. Det är inte statens sak att bestämma.
Med den svenska historien i åtanke får man lite skrämselhicka när det verkar som att den svenska staten vill upprepa historien och införa barnbegränsning hos familjer i grupper med utomeuropeisk bakgrund. Precis som de tidigare gjorde med resande/romer och andra grupper som inte passade in i folkhemmet vill man återigen anamma Myrdals tankar om att sortera människorna. Dessutom påverkar den sortens ovanifrånperspektiv socialtjänsten där de kanske behövs som bäst.
Vi kan inte styra familjeplaneringen med politiska åtgärder som riktas mot utpekade etniska eller religiösa grupper. Den legitima familjeplaneringen måste ske genom ökad inkludering och ökat välstånd, och inget annat.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
