Sista delen av Vår resa till Auswitch Birkenau.
Läs del 1 och del 2 av Vår resa
När vi passerar krematorium 3 kommer vi till stora cisterner. Guiden berättar något som ingen av oss tidigare hört. Det fanns de som samlade in avföringen i kärror och körde den till cisternerna. Där hade man stora motorer som rörde runt i avföringen och på så sätt så utvann man metangas. Metangasen var sedan tänkt för att öka förbränningstakten i krematorium med. Smaken i munnen blir plötsligt metalliskt.
Vi fortsätter att gå och kommer till några ekar något som lever och växer. Det är helt otroligt hur mycket ingenjörskonst som är lagt på att effektivisera dödandet. Det var verkligen en industri. Det är så skrämmande hur effektivt dödandet var.
Vi vandrar vidare till saunan. En byggnad som fått sitt namn på grund av vatten ånga från duschar och desinfektionsugnar. Här utsattes fångarna för ett mer eller mindre gatlopp med vakter på varje sida. Man tvingades klä av sig nakna, rakas på allt kroppshår oavsett kön eller ålder. Piskade, knuffade, skrikande vakter som mannande på alla till en läkare och en desinfekterande dusch. De som var gravida fördes genast bort till gaskammaren här fanns ingen tanke på barnafödande här skulle alla dö. Samma öde gick de handikappade, homosexuella m.m. ut för omedelbar död i gaskammaren.
I slutet av denna byggnad finns stora tavlor med fotografier i olika rader. Från golv till tak. Fotografier som tyskarna inte hunnit förstöra innan sin flykt från lägren. Foton på hela familjer, privata minnesfoton Samma foton som du och jag har i våra fotoalbum hemma på våra familjer. Bilder tagna på 30- och 40 talet. Här finns en bild på en ung flicka med en rosett kanske 5-6 år. Det kunde varit min eller din familj, släkt eller kompis som var på bilderna.
Vi är resande! Resande och romer slaktades här på detta satans ställe tillsammans med andra som inte passade in i det tyska samhället.
Vi kommer fram till gaskammare och krematorium nr 5. Här! Här! Gasades 23000 romer till döds!
Efter ena sidan sitter det stenar/tavlor som berättar att på denna äng grävdes stora gropar där askan från krematoriet östes ned.
Vi ställer oss i ring för att prata. Vi är förstummade av att ha sett allt detta, den lilla flickan med rosetten i håret har gjort ett tungt avtryck. Flera av oss är nära till gråt och pratstunden är svår. Känslan av att fly och lämna platsen fort infinner sig.
Nu skulle går vi till de romska barackerna. Här finns minnesmonument och plattor med text på romano som beskriver platsen. Vi frågade hur många byggnader det varit här, för allt man ser är ruiner. 31 stycken baracker, svarar guiden och vi kan inte förstå varför ingen pratat om detta. Fasan griper tag i en och en känsla av kyla infinner sig trots att det är varmt.
Guiden fortsätter, nu är känslorna i uppror. Efter en stund började den ledsna känslan lätta, men då kommer tankar på döda släktingar. Far/farfar och mor/farmor och barn, där pappa/Kurt kunde varit en av de som funnits här, tillsammans med sin/vår familj som aska. Detta är en skrämmande tanke som ger allt det hemska som vi sett och upplevt ytterligare en dimension.
Sverige var inget land som skulle lagt några fingrar i mellan för att behålla oss resande. Vi hade blivit utlämnade till tyskarna som en del i att hålla den ariska rasen ren. Det var det som var tanken när man hade den sista ”tattare”- inventeringen. Dessa tankar snurrade i våra huvuden och det var svårt att få distans till alla känslor.
Det sista vi tittade på innan vi lämnade Birkenau var träbarackerna där männen bott. Våningssängar i tre våningar. Toalettbaracker där fångarna hade en minut på sig att tvätta sig utföra sina behov och detta bara två gånger på en dag.
Efter en lång dag med många intryck och några mils vandring var vi helt slut både fysiskt och psykiskt. När bussen började rulla mot Krakow somnade vi men vaknade svettig och oroliga. Flickan med rosetten följer med oss i tanken till hotellet och hela vägen hem.
Kurt och Tommy Magnusson
Bilderna är privata
Fakta
Det fanns många koncentrationsläger Auschwitz-Birkenau är nog de mest kända och var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger, som bestod av tre stora lägerkomplex samt ett fyrtiotal satellitläger. Lägret var det största och mest brutala nazityska lägret.
Det är svårt att få fram statestik när det gäller romer. I många europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns därför inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades i olika läger. Forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades, det utgjorde ungefär en fjärdedel av det romska folket.
