Vi lever i ett samhälle där det oftast framhålls att alla kroppar är vackra, att alla ska få ta plats och alla ska få synas. Samtidigt som fatshamingen är påtaglig, inte bara på sociala medier där all socialkompetens verkar vara som bortblåst utan även ute i samhället.
Du tror inte att kvinnan som är tjock, och som äter den där pizzan du tänker hon inte behöver, dels ser precis vad du tänker? Och dels mår dåligt själv över att mat blivit en källa för skam och ångest?!
Du behöver inte tala om hur man äter nyttigt, hur mycket man ska väga och att det är ”osunt” att vara tjock.
Jag har själv mött fatshaming i yrkeslivet:
Du är inte riktigt rätt för oss, du förstår ansiktet utåt, kanske ska du gå ner 15 kilo… sen kanske…
När jag går och handlar ”Nej, du får inget godis, titta på henne, äter man godis varje dag, ser man ut sådär”. Här kände jag dock att nog fick vara nog att använda en annan människas tillkortakommanden för att uppfostra sitt barn är inte ok. Att bygga upp fatshaming på en 5 åring är icke acceptabelt, så jag vände mig leende om och sa:
Godis? Nej jag äter inte godis, det är barn som är fettbildande – särskilt med gräddsås.
Det samma finns i diskussioner på nätet osv osv osv.
Det finns några saker jag som tjockis vill klargöra:
Alla tjockisar vet att vi är tjocka. Det finns speglar och ibland råkar vi fastna på kort. Vi går inte runt i salig ovisshet och tror att vi alla ser ut som smala fotomodeller. Vi vet PRECIS hur vi ser ut. Och vi vet vad samhället tycker om det.
- Att du talar om för en tjockis att det är ohälsosamt att vara tjock – gör du bara för din egen skull. Du gör det definitivt inte för den tjocka. Du hjälper ingen, snarare tvärt om. Du lägger bara på mer skam, skuld och ångest.
- Alla människor har sin historia. Som 4-åring vägrade jag bära min påse med extrakläder till dagis, för (detta deklamerade jag med hög röst)
Jag har mitt eget kors att bära!
Vi har alla det korset, och vi har INGEN som helst rätt att döma andra. Vi har ingen rätt att värdera någons val, någons vikt och någons inre strid och resa.
Ja, vi vet vad BMI är. Ja, vi vet att vi inte är hälsosamma, allt i samhället talar om det för oss dagligen.
Jag har hittills inte träffat en enda tjockis som inte mår dåligt – på något vis, över sin kropp. Vi är våra största kritiker, tro inget annat. Tro inte att det du säger i välmening – är något helt nytt. Vi vet, och varje gång vi får höra det, gör det ont.
Jag har helt ärligt – en 42-årig kvinna, som stått och funderat på om jag vågar bära vissa plagg utan att folk ska tala om för mig att jag är för tjock att bära dem!
Jag är 42 år och köpte min första bikini i somras… jag har inte använt den än… men jag har den, och det är ett stort steg.
Jag är trött på att samhället ska diktera vem som får bära vad. Jag är trött på att ses som lat och dum. Jag är varken eller.
Att sluta med fatshaming är inte att glorifiera ett osunt ideal (ska vi snacka om osunda ideal – vem fan kom på idén med heroine chic???), det är att respektera olika människors olika resor på sin levnadsväg. Och hur kan det någonsin bli fel?!
Ylva Hedin
Västerbottensredaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
