Mitt namn är Salamanca Youbrinka Taikon Gonzalez. Mitt yrke är skådespelerska, något jag varit sedan jag var liten. Allt började med att jag började dansa flamenco när jag var åtta år gammal, på Spanska föreningen i Göteborg. Det var Film i väst som kontaktade Spanska föreningen på jakt efter unga flickor som kunde provfilma för huvudrollen i kortfilmen ”Flickan och dimman”. Den äldre mannen som svarade i telefonen när filmproducenten ringde, svarade kort på frågan om föreningen kunde skicka några flickor i passande ålder: “jag skickar en”. Där och då började min vandring på scenen.
| Text: Salamanca Youbrinka Taikon Gonzalez, Förlag DIKKO DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Idag är jag ordförande för Arthem-romska teatern, Sveriges första romska teater. Jag har varit romsk aktivist så länge jag kan minnas. Inte för att jag självmant sökte mig till aktivismen, utan för att jag alltid varit nära min mormor Singoalla Millon.
Min mormor var aktivist utan att förstå det, hon var ofta med i tidningar och olika TV-program. Hon pratade om sin erfarenhet av att leva som romsk kvinna i Sverige.
Min mormor Singoalla var en kvinna som “intog rummet” där vi var på besök. Hon var smäcker och graciös i sina klackar och sina romska traditionella kläder. Kläder som hon alltid bar både till vardag och till fest. Jag minns hur hon sa åt mig att hålla i hennes kjol när jag var riktigt liten, så att jag inte försvann i folkmassorna när vi var på stan eller på några av alla marknader som jag vuxit upp på. Många gånger fick jag höra av andra barn, som försökte reta mig, att min mormor såg ut som en häxa… inte kunde de ana att de faktiskt hade rätt och att även jag var född häxa.
Häxan
Jag kommer från 1500 år av häxor i rakt nedstigande led. Men vad är en häxa?
En häxa är en kvinna som kan spå i händer och kort, hon är en kvinna som kan tyda tecken och som kan visa sig i drömmar. Hon kan se eller känna av andar, och hon kan med hjälp av magi få dina önskningar att gå i uppfyllelse. En häxa är också en kvinna som kan lägga förbannelser.
Magi kan dock vara mycket enklare än så, det kan vara en medicinkvinna som vet hur man ska ta tillvara naturens resurser i form av olika sorters örter. Eller så kan hon vara en kvinna som vet hur man ska ta hand om en havande kvinna. Det kan även vara en vis kvinna som kan läsa av kroppsspråket hos djuren i lägret och som ser till att de klarar av den långa vägen framåt utan skador eller smärtor. Den långa vägen som inte har någon slutdestination.
Jag föddes in i en romsk familj 1985, eller mer specifikt in i en Kalderash-familj. Kalderash är en av de olika stammar av romer som finns. Runt om i världen finns det hundratals romska stammar och varje stam kan identifieras via sin dialekt. Varje stam har sitt sätt att prata. Min stam är väldigt stor, en av de största i världen, och den är spridd över detta stora runda klot som vi kallar jorden. Kalderash-stammen är också känd för att ha flest Drabbarna/sierskor av alla romska stammar. För även om alla romska stammar har sysslat med spåkonst och magi vid någon tidpunkt, så är det min stam som hållit konsten vid liv, och gör än idag.
När jag i denna text skriver om min familj så innefattar det alla min mormors och morfars barn och kommande generationer efter dem. När jag skriver släkt avser jag de svenska romerna. Med svenska romer menar jag alla svenska romer som omfattas av Sveriges nationella minoritetslag, det vill säga de romer som flydde från Rumänien i slutet av 1800-talet och de som från den tiden rest till och från Sverige. Hit hör även de romer som 1912 slutligen stannade i Sverige på grund av den svenska lagen – Invandrare Förbud för Zigenare – som avskaffades så sent som 1954.
Kvinnorna under min uppväxt
Alla kvinnor i min familj har försörjt sig som spådamer. Det innebär att jag föddes in i en vardag som var totalt annorlunda än mina klasskamraters. Jag var sällan med på någon skolavslutning eller höststart eftersom vi reste med husvagnar under den delen av året.
Några av mina tidigaste minnen från min barndom är när jag sitter i min mammas spåtält på marknaderna, bredvid ett värmeelement. Jag var liten och mamma hade satt mig på en liten barnstol bakom hennes stol. Där hade jag mina dockor och lekte tyst medan jag hörde hur min mor tog emot sina spåkunder. Jag lärde mig alltså spåkonst genom att sitta tyst bredvid när min mamma, mormor eller moster spådde sina kunder. Jag lärde mig tarot-korten och carrera-kortens olika bilder betydelse, både separat och i olika kombinationer. Ibland satt jag och tittade engagerat och ibland var jag bara en del av rummet. Att växa upp i en sådan miljö har gett mig en förståelse som jag har svårt att tro man kan lära sig genom en distanskurs. För det mesta reste vi med en husvagn som vi ställde upp på gator och torg, men på vissa marknader hade vi marknadstält.
Redan som liten fick jag lära mig att jag inte fick bära svarta kläder. Det fick ingen i min familj, varken barn eller vuxna. Senare i livet, efter att jag läst otaliga böcker och ha gjort mycket efterforskningar på internet, fick jag svar på min fråga om varifrån denna regel kom. Svaret är att den kommer från hinduismen. Inom hinduismen undviker man att klä sig i helsvart eftersom svart är den färg som representerar mörker och hindrar de goda energierna.
I min familj är det fortfarande inte tillåtet att klä sig i svart från midjan och upp vid sociala sammankomster. Vi skulle heller aldrig besöka någon i svarta kläder då det skulle innebära att man drar sorg till de man besöker. En annan färg som har haft och fortfarande har stor betydelse i min familj är lyckans färg, med andra ord färgen rött. Röda band knyts runt handleden, på resväskor, insidan av bilar, på husdjur, ja, på allt som kan tänkas behöva beskydd mot otur eller onda blickar. Även detta kommer från hinduismen där röda band knyts runt handleden på dem som dyrkar guden Shiva.
Min mormor spådde inte bara i tarot, hon spådde också i en kortlek som heter carrera-kort som har sitt ursprung från Tyskland. Carrera-korten är tradition i vår familj. År 2020 fick jag fick kontakt med delar av vår släkt som stannade i Danmark 1912. De var tvungna att stanna på grund av lagen om Invandrare Förbud för Zigenare. När jag pratade med dem visade det sig att även min mormors kusiner hade ärvt traditionen att spå i carrera-kort och gör det än idag.
Min skola i spåkonsten och magin, med allt vad det innebär, har jag lärt mig av kvinnorna i min familj och kvinnorna i min familj lärde sig att tyda tecken och läsa framtiden av kvinnorna före dem. Men att spå varandras livs framtid inom familjen är inte tillåtet och detta är något som vi fortfarande håller fast vid. Jag har också fått lära mig att man aldrig spår någon under 16 år om man inte själv är under den åldern.
Jag skulle kunna djupdyka i romsk mysticism och berätta innebörden kring alla ritualer och seder som lever kvar i min familjetradition, men eftersom det är en hemlig tradition så kommer jag inte göra det. Det jag däremot kan säga är att jag är förundrad hur snabbt spåkulturen har försvunnit bland de romska grupperna i Sverige. Det har tyvärr gått så långt att till och med många romska aktivister hävdar att romer inte alls har en spåtradition. Detta gör mig både ledsen och upprörd och är en av anledningarna till att jag valt att skriva om detta ämne.
Vad är då anledningen till att romer själva börjat förneka sin relation till magin?
Jo, religion. I Sverige var inte romer välkomna i kyrkan för än sent 1950-tal. Eftersom romer på den tiden inte fick gå i skolan så kunde man inte läsa bibeln. Man kunde inte heller lära sig om den kristna tron i svenska kyrkan då romer var förbjudna att beträda kyrkorna i Sverige. Romer visste inte mer om kristendomen än vad de kunde gissa sig till på den tiden.
För cirka 40 år sedan hände det något som skulle få förödande konsekvenser för den romska spåkonstens framtid i Sverige; romerna blev kristna. De fick lära sig att spåkonsten var ett djävulens verk och att alla som spådde var i förbund med det ogudliga. Straffet för den som höll på med magi och spådom skulle bli helvetet. Där och då förlorade de romska kvinnorna sitt yrke som spådamer – ett yrke som hade försörjt de romska familjerna sedan vi lämnade Indien på 1000-talet. I och med att kvinnorna förlorade sin inkomst blev de ekonomiskt beroende av sina män för att överleva.
De romska häxorna är fortfarande många i världen, även om de är näst intill utrotade i Sverige. Idag har internet gjort att vi kan hitta varandra och utbyta kunskap. Det finns en samhörighet i den gemensamma historien för oss romska kvinnor och spådamer.
Jag blir alltid lika positivt överraskad när jag upptäcker att jag delar ritualer och besvärjelser med dessa häxor, trots att de är födda i en helt annan del av världen. Det är då jag inser hur starka och viktiga magin och spåkonsten varit för min folkgrupp. Jag har till exempel fått kontakt med romska kvinnor som försörjer sig på den romska spåkonsten i USA, Rumänien, Spanien och Australien, för att nämna några länder. Vi arbetar alla på samma sätt och med samma verktyg. Vi delar alla samma erfarenhet kring traditionen, men självklart med vissa variationer. Grunden i romsk magi delar alla romska häxor runt om i hela världen, även om traditionerna kan variera på olika sätt.
Men hur kan det komma sig att alla dessa romska häxor som jag fått kontakt med runt om i världen delar min erfarenhet av den romska mysticismen? Svaret är inte alls förvånande, vi tog med den när vi lämnade Indien och grunden är fortfarande den samma även om många av oss idag har olika inriktningar. Även om de flesta romer idag antingen är kristna eller muslimer så var romerna hinduer när de lämnade moderlandet India. Detta vittnar det romska språket om än idag. Några exempel på detta är de olika religiösa orden som finns i språket romani chib. Till exempel så kallas det kristna korset för Trishul på romani chib. Om man talar med en hindu så skulle hen svara att det egentligen är namnet på treudden som guden Shiva håller i sin hand.
Djuren
Som liten flicka fick jag fick också lära mig av min mormor att tyda naturens sätt att förvarna oss eller förbereda oss för vad som komma skall. Att se eller höra en uggla till exempel är ett av dom värsta tecknen som man kan få av naturen. Ugglans uppenbarelse och läte betyder att man inom snar framtid kommer att förlora någon man håller kär till nästa värld, medan getingar och spindlar bringar lycka och god ekonomi.
En symbol som också härstammar från moderlandet Indien är ormen. I Indien symboliserar ormen och mer exakt Kobran, Kundalini. Kundalini är den kvinnliga gudinnans energi som ligger vilande inom oss alla och som kan väckas till liv genom olika former av yogaövningar. Sedan pressas kundalini-kraften uppåt som en orm genom ryggraden.
Ormen har alltid varit ett närvarande element i min romska grupp, även om de flesta inte vill erkänna det idag. Och ursprunget till ormen är både gömt och glömt. Min grupp har historiskt burit ormsmycken i guld. Det kunde vara ringar, halsband, armband eller fotlänkar men dom smyckena som var formade som ormar kallades Buchugi. Buchugo var samlingsnamnet på alla de smycken som var utformade som ormar. Dessa smycken var högt aktade och gick ofta i arv.
När min mormor var en liten flicka och gömde sig i de svenska skogarna för tyskarna utvecklade hon en sådan stark ormfobi att hon senare i vuxen ålder inte ens kunde se ormar på TV. Det var först i tonåren jag fick lära mig om Buchugo och dess betydelse för min familj. Jag lärde mig att alla kvinnor före min mormor hade burit smycken utformade som ormar och att min mormorsmor hade låtit sin Buchugi gå i arv till sin äldsta dotter Katrina Taikon och svärdottern Sonia Taikon.
Min gammelmormor hade en naturlig fallenhet för att handskas med vilda ormar och hade inga problem med att med sina bara händer lyfta upp skogens ormar, som ofta hittade sina vägar in till lägren. Min mormor berättade ofta historier om hur hennes mor flyttade dessa ormar så att de drog sig tillbaka till skogen. Man dödade aldrig ormarna.
Ormen och mer specifikt kobran har alltid varit närvarande i mitt liv, genom drömmar eller genom bilder som kommit till mig. Hon har inte bara varit närvarande utan har också hjälpt mig många gånger. För mig är kobran en symbol för det gudomliga. Detta har självklart inneburit att andra romer förknippat mig med det ogudliga, då de valt att glömma ormens symboliska värde inom den romska kulturen.
Dubbelmoralen kring spåkonsten och magin
Jag har många gånger blivit fördömd till helvetet av den romska gruppen för att jag inte tagit avstånd från spåkonsten och den romska magin. Jag blir ofta förundersam över deras dubbelmoral. För när det kommer till fördömande och förbannelser är även det en del i den romska magins traditionen.
Att spå anses vara helt förbjudet om du vill nå himlen enligt den romsk-kristna kyrkan. Lika förbjudet är det att syssla med magi i form av goda och onda trollformler. Ändå ser man ofta romska kvinnor och män som lägger förbannelser på personer som de anser gjort dem orätt. Oftast sker detta vid olika kyrkogårdar eller förbannelser med svarta ljus som tänds på specifika sätt tillsammans med besvärjelser som är väldigt potenta.
När man använder mörk magi så lägger man alltså sina kristna regler åt sidan. Jag har ingen annan förklaring på detta. Det kan vara så att magitraditionen är så starkt förankrad i den romska kulturen att man vid vissa tillfällen väljer att trotsa sin kristna tro.
Även om de flesta romer idag har tagit strikt avstånd från spåkonsten så är den ändå levande, även bland dem som fördömer den. Till exempel: om man just ska åka på en efterlängtad semester och en släkting hör av sig och varnar att de har haft en dröm med dåligt budskap för de resande, så väljer man att stanna hemma. Drömmar är väldigt betydelsefulla inom den romska spå- och magikonsten och vi får lära oss från tidig ålder vad olika djur och skepnader betyder. Drömtydningen tas på allvar och har ofta en viktig roll i vardagen. En del i att växa upp som häxa är just att lära sig drömmarnas betydelse. Det icke romska familjer viftar bort som jobbiga mardrömmar är för romer betydelsefulla budskap från en annan dimension och bör tas på största allvar.
Lika viktigt är det att veta hur man skyddar sig från förbannelser och onda blickar. Vi romer lär oss ramsor och trollformler som vi använder i vårt vardagliga tal som beskydd mot det som vi kan uppfatta som förbannelser. Inte sällan kan det se komiskt ut för den som inte är införstådd med konsten att se en kvinna eller man som säger en ramsa samtidigt som denne spottar åt sidan. Även komplimanger kan betyda att man sätter hinder för en person att nå full lycka, därför brukar man inte berätta för en förälder hur söt dennes lilla bebis är. I stället brukar man säga gamla ord och ramsor som beskydd från det onda.
Även om den romska spåkonsten och magin är levande än, så är det med sorg jag ser hur den sakta kvävs och göms tills vi en dag när vi helt glömt den. De som identifierar sig som spådamer utan att ha romsk etnicitet har varit duktiga på att utesluta oss romer från marknaderna. Många gånger har vi fått dölja vår romska identitet när vi har medverkat på de olika alternativmässorna som hålls runt i Skandinavien. Vid ett tillfälle fick min moster beskedet att hon inte var välkommen till en alternativmässa i Norge eftersom de andra utställarna klagade på att de fick färre kunder när hon medverkade. Arrangören ansåg sig därför tvungen att neka henne en plats på mässan så att inte de andra utställarna uteblev.
Synliggöra och bevara den romska spåkonsten och magin
Det är viktigt för mig att synliggöra och bevara den romska traditionen av spåkonst och magi. Det är viktigt att den blir accepterad av romer som inte längre praktiserar den och även den att bli respekterad av icke-romska spådamer. Jag hoppas att icke-romska spådamer förstår att det var vi romer som förde hit handtydning och kortläsning och att de bekräftar det historiska värde vår tradition har inom mysticismen.
Jag hoppas att generationerna efter mig inte bara accepterar den romska magin utan också lyfter fram den. Om det inte händer så hoppas jag i alla fall att man inte glömmer den och betydelsen den haft för mitt folks överlevnad fram tills idag. Jag hoppas också att romska aktivister runt om Europa slutar att kalla det för en stereotypisk bild av den romska kvinnan och i stället kallar det en historiskt korrekt bild.
Vi som fortfarande identifierar oss som romska spådamer/Drabbarna är många och vi är starka. Vi kommer aldrig att kuva oss för de religiösa makterna eller politiska vindarna som vill förgöra och sudda ut vår existens.
Salamanca Youbrinka Taikon Gonzalez
Nu aktuell med Azvá – Månens tårar
Premiär våren 2026 Göteborg | Stora Teatern 1 april
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
