Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
10 december
Lasse flög baklänges ut genom dörren av smällen och hamnade på alla fyra ett par meter ifrån utedasset. Från boningshuset kom Morbror, Mostra din och alla kusinerna utspringande och undrade: vad som hade hänt? Det såg Lasse på alla fyra i gräset och alldeles täckt av svart sot och utedasset som stod i fulla lågor. Devel och skrandal utropade Morbror din. Vad har du ställt till med pojk. Fort ropade Morbror din till de andra, hämta hinkar så vi får bilda kedja ifrån brunnen där med vatten i dem. Nu var det bråttom. För bredvid utedasset och mellan boningshuset stod flera gamla ekar och gnistor av elden började flyga mot dem.
Småfolket på gården försökte hjälpa till så gott de kunde. De fyllde hinkarna med hjälp av sina konster så det gick fortare. Men elden hade nu tagit fart i de gamla ekarna, så nu var goda råd dyra innan den spred sig till boningshuset.
Det här går inte, sa gårdens Förste Nisse. Vi får kalla på hjälp av andra små. Brandkåren kommer inte hinna i tid. På småfolkets egna vägar skickades nu ut bud i över åtta landskap att de´t behövdes brådskande hjälp.
Vi förstod direkt, fortsatte gammeltomten när vi fick budet i Åmål att det var ett brådskande nödfall. Samma här sa Tore nickande.
Gammeltomten harklade sig och fortsatte sen att berätta. När vi och de andra småfolket som kallats kom fram till din Morbrors ställe förstod vi alla vad det var som krävdes för att rädda resten av gården.
Alla vi småfolk samlades i en ring runt gården och började seida. För här krävdes regn, massor av regn. Ett ynka lite moln med lite droppar kan var och en av oss mana fram. Men till detta behövdes kraft- stor kraft. Vi manade och seidade och moln började samla sig på himlen. Till slut kom de första regndropparna och sen mer och mer. Det blev till sist ett skyfall av regn som aldrig senare har skådats, och folk i trakten pratar än i dag om det stora ”Skyfallet”. Resten av gården var räddad.
Så du ser sa gammeltomten och vände sig till mig. Din kusin kunde allt ställa till det. Hur gick det för Lasse sen, frågade jag. Tja sa Tore skrockande, han fick nog en smula svårt att sitta ner i några dagar sen.
Men fortsatte gammeltomten, Mostra din förstod vilka som hjälp dem att rädda gården. Så småfolket där hittade dagen efter på trappen till uthuset de vistades i, en jättekastrull med risgrynsgröt och en stor hög med nybakade brödkakor, som tack för hjälpen.
Sen sa han och reste sig upp, nu får vi allt tänka på att ge oss iväg Lillemor. Du har fortfarande ljus kvar att sälja.
Vi tackade Tore och småfolket där för nattlogin, förtäringen och trevlig samvaro och hoppades att vi snart skulle ses igen. Det hoppas jag verkligen vi gör sa Tore. Kom gärna på besök svarade jag honom, min dörr står alltid öppen för småfolket.
Så var vi iväg igen alla fyra på El-vira. Vi svängde nu ut på Karlstadvägen och for framåt. Vi stannade till på småsamhällena efter vägen. Där det gick mindre bra på vissa ställen att få iväg ljusen, men bättre, bra mycket bättre på vissa ställen , så det jämnade ut sig. Mot kvällningen var vi framme ända vid Karlstad och hur jag nu körde El-vira så hamnade vi vid järnvägsstationen. Då började batterilamporna lysa gult på El-vira. Attan också, jag måste ladda henne någonstans sa jag. Men var?
Vi tar tåget sa gammeltomten. Vi åker hem till Åmål övernattar där, så kan du ladda El-vira hela natten. Så fortsätter vi i morgon. Ok sa jag, men jag måste fixa biljett först. Behövs inte sa gammeltomten det fixar vi. Och ett tu tre var både jag, El-vira och småfolket i en egen stor kupé på tåget. Första klass, man tackar sa gammeltomten, det är skillnad de då jag första gången provade på denna nymodighet för en så där nästan 200 år sedan.
Tåget satte igång. Hur ska jag ordna med biljetten frågade jag. Det ordnar sig sa gammeltomten ta det lugnt.
Mina ögon fastnade på en dagstidning som någon glömt kvar på sätet .Med stora rubriker stod det på första sidan. Nobels hederspris går i år till Resandefolket. Med motivationen. ” Åt dem som har gjort mänskligheten den största nytta”. Det var som sjutton och på tiden utropade jag. Utan oss hade Sverige och flera länder stannat och ingen handel hade funnits.
I samma veva kom konduktören in och ropade nypåstigna, var god och visa biljetten. Där bleknade jag till kan jag erkänna. Men gammeltomten gjorde en handrörelse mot konduktören som sen log mot mig och sa. Trevlig resa till Uppsala. Uppsala sa jag och stirrade på honom. När han gått sa jag till de små. Vi är på fel tåg . Gör det något då sa gammeltomten, har inte du både släkt och bekanta där.
Ja, Anna Stolpäng bor ju där sa jag förtjust. Jag ringer henne när vi kommer närmare Uppsala och frågar om hon inte vill ha besök och så får jag säkert ladda El-vira hos henne.
Efter en stund kom tågvärdinnan och frågade om jag ville beställa något . ja svarade jag, fyra koppar kaffe, en skål med sockerbitar. Fyra koppar kaffe frågade hon undrande. Ja sa jag och en jultallrik och tre skålar med. Men där avbröt mig gammeltomten och viskade i mitt öra. Skippa gröten, det är bara sån däringa illasmakande plastkorvsgröt, ta jultallrik till oss med. Nej förresten fortsatte jag till tågvärdinnan fyra jultallrikar vill jag ha. Hon upprepade och fyra jultallrikar och tittade igen på mig så däringa undrande. Tågvärdinnan tänkte när hon gick i väg för att min hämta beställningen. Antingen är hon väldans kaffetörstig och hungrig, eller så är det bara en till riking i första klass med sina konstiga idéer.
När vi sen fått beställningen och var mätta och nöjda. Satt vi var och en i egna tankar. Min blick följde landskapet som svischade förbi genom tågfönstret. Vad tänker du på sa gammeltomten till mig. Jo, svarade jag i morgon skulle min Farbror Kirren ha fyllt 92 år. Det var verkligen dramatik när han kom till världen sa gammeltomten. Kan du inte berätta det igen sa Knoll och Tott till mig.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
