I egenskap av museichef träffar jag många olika människor och grupper. Den enda nationella minoriteten jag inte stött på i Skellefteå, ännu ska tilläggas, är tornedalingar. Det är fantastiskt vilken mångfald och erfarenhet som finns bland oss bara man är lite uppmärksam.
Just våra särskilda och specifika erfarenheter är något jag gärna vill lyfta. De ser naturligtvis rätt olika ut, även inom de nationella minoritetsgrupperna, men bara det faktum att de finns och synliggörs är viktigt anser jag.
Våra grupper bär på kollektiva erfarenheter till exempel vad det innebär att migrera och etablera sig på nytt, inte sällan under förfärliga omständigheter. Jag använder ordet kollektiv för berättelserna försvinner inte bara med de som utsatts en gång i tiden, berättelserna traderas vidare.
Grupper inom de nationella minoriteterna har kanske blivit lite bättre på senare år att delge berättelserna, förmodligen delvis för att samhällets acceptans för olikheter ökat (men också minskat på andra håll). Jag tror att både rädslan för repressalier och strävan efter att ”passa in” gör att tystanden dock fortfarande är större än erfarenhetsutbytet med omvärlden. Och det är synd, för våra erfarenheter förtjänar att uppmärksammas och användas!
Mitt eget judiska arv är minst sagt brokigt. Min familj flyttade, snarare än flydde, i olika konstellationer till Sverige under 1800-talet. Trängd av tidens strömningar försökte man under flera generationer att anpassa sig så till den grad att man i viss utsträckning försökte bli av med sin judiskhet. I ett retroperspektiv är jag besviken, delvis på mina anfäder. Samtidigt förstår jag dem, att deklarera att man var (och även idag är) jude är ingen enkel sak för många judar. Jag tror att många andra grupper känner igen sig i detta. Prova att föreställa dig ett samtal med en eller flera okända personer och säg ”Jag är jude”, ”Jag är rom”, ”Jag är same” och så vidare. Prova och försök sätta in samma deklaration under andra historiska skeenden.
Jag tycker alla ska vara stolta över sitt ursprung. Visa den och förmedla den vidare! Och framför allt, vi får inte låta tidigare övergrepp och förbiseenden från samhälle och offentlighetens makter hindra oss. Vi ska absolut inte förbise det som varit (och fortfarande är), men heller inte låta oförrätter bli vår undergång genom att våra kulturer inte förs vidare.
Jag uppmanar alla; nationella minoriteter, samhälle och beslutsfattare. Fortsätt på den positivt inslagna vägen där våra grupper synliggörs och lyfts fram. Bygg broar, låt våra kulturer leva vidare och använd våra erfarenheter.
Fabian Arnheim
redaktionen@dikko.nu
#valet2022
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
