I år är det 80 år sedan andra världskriget tog slut i Europa. Ett krig som lämnade städer och hela länder i ruiner efter sig. Vi får aldrig glömma offren. De miljoner judar, romer, homosexuella, människor med funktionsnedsättning och alla andra som mördades i nazisternas koncentrationsläger som mördades på löpande band.
Idag ser vi hur segregeringen ökar, hur människor behandlas illa på grund av etnicitet och hur rasism, antisemitism och antiziganism ökar. Vi får aldrig, aldrig glömma vår historia eller upprepa den.
I år minns vi särskilt de barn som aldrig fick vara barn eller bli vuxna, mammor och pappor som fördes bort och skildes från sina barn, människor som förlorade sina namn, sitt människovärde och som avhumaniserades. Det är vår skyldighet att minnas dessa människor och berätta deras historier.
En person som kan vittna om hur staten behandlade resandebarnen är Kurt Magnusson. Hans berättelse återfinns i boken Dinglaren väg – Vorsnos drom – i kapitlet Berättelser om livet som resande – Kurt Magnusson
Sverige stod utanför kriget, men inte utanför historien.
Att dokumentera folkmorden på judar och romer under Förintelsen är viktigt för att förstå vad som verkligen hände, men också för att förstå hur Förintelsen påverkar minoriteternas situation idag.
För oss från den romska minoriteten handlar det om att fokusera på romanifolkens minnen av Förintelsen, eller det som har kallats för Holocaust, Samudaripen eller Porajmos (det sista ett begrepp som på vissa varieteter är problematiskt). Att minnas handlar inte bara om att se tillbaka utan lika mycket om vår nutid. Det handlar om att ta ansvar och dra lärdom av historien.
En uppmaning och ett löfte till alla dem som drabbades; att vi inte glömmer. Och till alla kommande generationer; att det inte upprepas.
Ett år som detta måste vi komma ihåg konsekvenserna av den råa nationalism som krävde miljontals människoliv. Allt som oftast brukar vi förknippa andra världskriget med förintelselägren i Polen, Tyskland och Tjeckien. Det här året, 80 år senare, är det också viktigt att vi ska minnas hur svenska staten agerade.
Sverige
Sverige var inget naivt och oskyldigt land, utan Sverige var en del av den rasism som föregicks av tyskarna. På hemmaplan såg Sverige till att upprätta ”tattarregister” och ”zigenarregister” så det skulle vara klart om vilka som skulle skickas till förintelselägren när tyskarna kom hit. Hela min familj fanns med i ett ”tattarregister” så om vi Tyskland hade invaderat Sverige kanske jag inte hade funnits idag.
Sverige var det första landet i världen att inrätta ett rasbiologiskt institut där resande och romer-, samers-, judars-, homosexuellas- och/eller människor med funktionsnedsättningars skallar mättes och alla registrerades. Barn omhändertogs och sattes på barnhem och de vuxna steriliserades allt för att minska populationen av oönskade element i Sverige, och bland dessa fanns en stor andel romanifolk. Rasbiologin fick till följd att Sverige tvångssteriliserade 63 000 personer mellan 1935 och 1975.
1914-54 skapade Sverige ett inreseförbud för romer. Det innebar att de vita bussarna som Röda korset körde ner för att hämta folk från koncentrationslägren inte tog med romanifolk. De som av misstag kom med bussarna fick stiga av i Köpenhamn där de sedan skickas tillbaka till lägren.
Sverige backade upp bakom Schweiz i kravet på att tyskarna skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska myndigheterna skulle kunna se vilka som var judar när tyskar reste in i Sverige och på så sätt kunde man skilja ut de som kunde misstänkas vilja söka asyl. Exakt hur många judar som avvisades vid den svenska gränsen på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men de som avvisades mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland och det har vi i Sverige vår del i. I svenska sjukhusjournaler kunde man även se ett T och ett Z när resande och romer identifierades.
Tumskruvarna drog åt allt hårdare med tiden. Att judarna gick mot en katastrof var inte svårt att förstå, och ändå fortsatte omvärlden att resa sina murar mot judiska flyktingar. Svensk statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om inresetillstånd till Sverige. Hälften av ansökningarna avslogs, de flesta avslag gällde judars ansökningar. Judar fick inte ens resa igenom Sverige till en garanterad fristad i ett annat land. Tyskarna fick däremot använda Sverige som transitland.
Förintelsens överlevare uppmanar alla resande/romer att göra motstånd!
Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut likviderades 88 procent i de nazistiska dödslägren. När det gäller resande och romer är statistiken svårare att få fram. I många europeiska länder, förekom förföljelse av resande och romer långt före nazisternas maktövertagande 1933.
Det finns inga exakta siffror på hur många resande och romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många resande och romer som mördades. Forskare är ändå överens om att närmare 500 000 resande och romer mördades, vilket var en betydande del av de romanifolken.
Vi får aldrig glömma
Vår röst i internationella frågor, vår kamp för mänskliga rättigheter, vårt kamp för en regelbaserad världsordning och vårt stöd till Ukraina – allt detta vilar på den lärdom som drogs för 80 år sedan: att freden aldrig är en självklarhet, att friheten alltid måste försvaras, och att historien aldrig får glömmas.
Mer än 1,1 miljoner människor, flest judar, dog i Auschwitz i gaskamrar eller av svält, kyla och sjukdomar. Men även polacker, romer och sinter, samt sovjetiska krigsfångar dödades också där, enligt Auschwitz-museet.. Totalt mördade Nazityskland och dess kollaboratörer systematiskt sex miljoner judar i hela det tyskockuperade Europa mellan 1941 och 1945. Den näst största gruppen offer för nazisternas raspolitik efter judarna var sovjetiska krigsfångar, enligt US Holocaust Memorial Museum.
Vi måste minnas nu när vår världsordning har hamnat i gungning i och med den oro som uppstått i och med att till exempel Trump-administrationen kräver att Stockholms stad avslutar sitt jämställdhetsarbete och när freds-handlingarna mellan Ryssland och Ukraina fortfarande inte ens kan skönjas i horisonten. Ryssland bygger också militära anläggningar vid finska gränsen efter det att Sverige och Finland gick med i Nato.
Vi har varit trygga i vårt sätt att leva och tagit den demokrati som finns i vårt land som självklar. Vi har sedan andra världskriget levt i en värld styrd av regler, där små nationer haft lika stor rätt som stora och där idealen varit frihet och demokrati. Kanske har vi tagit den modellen för given. Modellen har haft stor framgång något som kanske gjort oss blinda för hur lätt den kan kollapsa.
Vi får aldrig glömma eller ta freden för given.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Mer att läsa:
Hans Caldaras – ”Den ignorerade Förintelsen och antiziganismen…”
2 augusti: En viktig minnesdag för Förintelsens bortglömda offer
Minnesdagen för förintelsen: ”Hitler vann inte!”
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
