I juni är det EU-val. Många pratar om att det här EU-valet kommer att bli en rysare. Auktoritära partier gör framsteg i opinionssiffrorna. Det kan komma att rita om den politiska kartan i EU.
Exakt hur det kommer att bli är svårt att veta. Nya politiska koalitioner kommer förmodligen att uppstå. Men det ser mörkt ut på många sätt.
Men vad kan det betyda för nationella minoriteter?
Den nationella minoritetspolitiken i Sverige är beroende av EU. De flesta kanske inte tänker på eller känner till det men det är ett resultat av beslut som togs under 90-talet.
Men varför blev 90-talet den tidpunkt som EU valde att fokusera på den etniska och språkliga mångfalden inom EU:s gränser?
Väldigt lite har skrivits om framväxten av Ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter och Europeisk stadga för landsdels- eller minoritetsspråk. De trädde båda i kraft 1998.
Bakgrunden, så vitt jag förstått det, kommer från sovjets sammanbrott, Tjeckoslovakiens delning och kriget i forna Jugoslavien. Plötsligt såg man nationalismens mörka sidor titta fram igen. Resultatet blev att man började arbeta fram en ny syn på minoriteter och mångfald för sina EU-medlemmar.
Sedan konventionen och stadgan trädde i kraft är det ett kriterium för medlemsländer i EU att ha nationella minoriteter. Det är alltså inte bara Sverige som har nationella minoriteter och en del länder har erkänt fler minoriteter än Sverige.
På sätt och vis har tanken om nationella minoriteter bidragit till att justera den nationella självbilden. I Sverige har man alltid haft bilden av att nationen funnits sedan urminnes tider. Historiska tv-program kallar landsbiten som uppstod efter istiden för Sverige och de första människor som bebodde denna landsbit för svenskar. Om dessa människor såg sig som svenskar eller landsbiten som Sverige vet vi ju inte. Men alla nationalistiska tankar gör anspråk på en lång tillhörighet, en rätt, till en landsbit.
Nationella minoriteter är nationella minoriteter på grund av historisk hävd. Alltså kan man säga att detta också bekräftar berättelser om att Sverige existerat så som det alltid har gjort under lång tid. Långt innan Gustav Vasa blev kung och grundade det som på sätt och vis kan sägas vara grunden i det svenska statsbygget. Långt innan Sverige förlorade Finland till Ryssland 1809 och behövde söka en ny historia och en ny identitet. Långt innan Norge blev självständigt från Sverige 1905.
I svenska skolans historieundervisning finns det inte heller mycket spår av samer, sverigefinnar, tornedalingar, judar och romer. Alltså kan man undra hur mycket erkännandet av nationella minoriteter i Sverige faktiskt påverkat historieskrivningen annat än där det var till fördel för den svenska självbilden.
Med det i åtanke är det inte konstigt om ramkonventionen och stadgan inte kunnat säkra framtiden för etnisk och språklig mångfald.
Vad kommer att hända om mer auktoritära och nationalistiska partier vinner mark i EU-valet i juni? Risken är stor att arbetet med nationella minoriteter i hela EU, och även i Sverige, kommer att påverkas negativt.
Och om det inte sker efter det här EU-valet kan det nog ske i framtida EU-val.
Mitt i allt detta ska vi nationella minoriteter i Sverige och andra EU-länder stå och se på. Det kan hända att vi står helt utan något stöd från EU eller europarådet i framtiden.
Jag hoppas att jag har fel i detta men risken finns ändå där.
Vad gör vi då?
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
