När du läser det här sitter jag på mitt jobb. Jag delar ut mediciner, får människor i väg till sina jobb och ringer samtal som behöver ringas till eventuella läkare, sjuksköterskor eller taxiförare. Sen kommer jag att sitta på personalmöte och prata om verksamheten med mina kollegor. Vi kommer att ta upp vad som har hänt och vad som kommer att hända. Planera arbetet för en tid framöver.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Det kommer att ske i lokaler där representation av nationella minoriteter är obefintlig. Inga flaggor. Inget som uppmärksammar de nationella minoritetsspråken. Förutom en webbutbildning om nationella minoriteter är det inget som säger att jag och mina kollegor jobbar eller kommer att jobba med nationella minoriteter.
Så ser det alltså ut för mig på denna viktiga högtidsdag för landets sverigefinnar. Så ser det också ut för andra sverigefinnar. En del är helt enkelt på sina jobb denna dag och har inte möjlighet att delta på evenemang i hemkommunen.
Nu är det inget speciellt för sverigefinnarnas dag. Jag sitter ofta på jobbet under diverse högtidsdagar och arbetar. Eller sitter och sitter. Jag springer runt mer än jag sitter. Men poängen är att jag jobbar på högtider som påsk, jul och nyår. Ibland jobbar jag midsommar eller andra högtider. Det beror väldigt mycket på hur mitt schema ser ut.
Jag känner ändå att det är relevant att reflektera över det här med högtider och att arbeta. Vi lever i en tid då jag ofta får se en och annan ledarskribent eller gästkrönikör skriva om hur viktigt det är att fira en viss högtid eller äta en bakelse på avsedd tid. Många ojar sig över att julpynt och julmust dyker upp redan i november. Andra förbannar sig över hur stor variation det är på semlor.
Jo, det är säkert viktigt att delta i dessa högtider tillsammans. Men för oss som arbetar inom yrken som aldrig tar ledigt är det i princip omöjligt att få till det här med högtider.
För att ha möjlighet att delta i dessa firande måste du vara ledig. En del kan inte ta ledigt för att de har ett jobb där de måste arbeta under röda dagar. Andra kanske inte har möjlighet att bestämma över sitt schema. Andra kanske måste ha två jobb för att få ekonomin att gå ihop. Antingen måste man offra sig för någon annan, eller så får någon annan offra sig för dig.
Därför kan jag känna att det är ett hyckleri kring det här att fira högtider gemensamt på nationell nivå. Egentligen är det ju bara en föreställd gemenskap. Den här föreställda gemenskapen är i min mening bara till för vissa. De som står längst ner i hierarkin i samhället har inte möjlighet att fira eller delta i högtider.
Tänkvärt är då att den sittande regeringen har minskat budgeten till vård- och omsorgen. Vilket drabbar mig och andra inom samma yrke. Ju mindre pengar till oss som sliter inom yrken som alltid behöver vara bemannade desto mindre chans att vi kan delta i högtider.
För mig som ingår i den yrkeskategorin är det bara hyckleri.
Därför struntar jag ofta i alla högtider och bryr mig inte heller särskilt mycket om debatten kring densamma.
Men sverigefinnarnas dag vill jag delta på. Jag vill höra musik, träffa människor, titta på utställningar, höra människor prata och kanske prata om mina böcker och vad jag själv sysslar med.
Nu kan jag inte göra det för jag ska vara på jobbet och arbeta.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
