På UR Play finns i dag en serie som presenteras som romska folksagor. Serien riktar sig till låg- och mellanstadiet och finns dessutom på flera varieteter av romani chib och andra språk. Det låter, vid första anblick, som ett viktigt och efterlängtat bidrag till minoritetsspråk och representation. Men bakom etiketten döljer sig ett djupt problematiskt innehåll som i stället riskerar att reproducera gamla fördomar, exotism och stereotyper om romer – i barnens klassrum.
I dessa sagor möter vi återkommande bilder av romer som rastlösa, mystiska och avvikande. Budskapet om att romer aldrig känner sig hemma någonstans – ”är vi där längtar vi dit, och är vi där så längtar vi dit” – förs vidare utan historisk kontext. Att romer i Sverige och Europa i århundraden förbjöds att vara bofasta, att äga mark eller att slå sig ner permanent, försvinner helt. I stället läggs ansvaret på romerna själva, som om bofasthet aldrig varit något de önskat. Det är inte bara historielöst, det är direkt missvisande.
Än mer anmärkningsvärt är hur serien hanterar frågor om kön, makt och våld. I berättelserna förekommer giftermål i låg ålder som något självklart och önskvärt, och unga romska flickors drömmar reduceras till att enbart handla om att bli gifta. Kvinnliga karaktärer skildras som häxor eller bärare av magiska krafter, medan männen framställs som försupna, tjuvaktiga eller som karikatyrer – ibland med drag som för tankarna till populärkulturella gangsters snarare än till verkliga människor.
I ett av de mest allvarliga exemplen förekommer en berättelse där djävulen våldför sig på en romsk kvinna. Övergreppet problematiseras inte, ifrågasätts inte och får inga tydliga konsekvenser i berättelsen. Att detta innehåll riktar sig till barn i låg- och mellanstadieålder är djupt oroande. Hur har UR kunnat bedöma detta som lämpligt innehåll för barn? Och hur rimmar detta med barnkonventionen, som varit svensk lag sedan 2020?
Problemen stannar inte vid själva berättelserna. Lärarhandledningarna som hör till serien förvärrar situationen. Där ställs frågor till barn om just dessa fördomsfulla, exotiserande och etiskt tveksamma inslag – utan tillräcklig kontext, utan kritiska perspektiv och utan historisk förankring. Det väcker frågan om någon över huvud taget har gjort en ordentlig genomgång av materialet innan publicering. Och om någon har gjort det: hur kunde man då låta detta passera?
Att serien är ett inköp och inte en nyproduktion kan inte användas som ursäkt. Låg budget för minoritetsprogram har blivit något man nästan vant sig vid, men lägre budget får aldrig innebära lägre krav på kvalitet, etik och rättighetsperspektiv. Sedan 2010 har Sverige dessutom lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Dessa lagar borde vara självklara verktyg för UR i arbetet med innehåll som rör romer.
Serien har sitt ursprung från Ungern och gjord av en ungersk, prisbelönt producent. Men prisbelönt betyder inte per automatik rättighetssäkrad. Här verkar fördomar ha bakats in och sedan presenterats som ”romska folksagor” – berättelser som i praktiken bekräftar den stereotypa bilden av romer som redan finns i stora delar av Europa och Världen. Vilka glasögon använde Utbildningsradion vid inköpet och genomgången av materialet? Eller litade man helt enkelt på etiketten?
Jag deltog själv i arbetet med att läsa in sagorna. Inför inläsningen fick jag endast delar av materialet, ofta strax före studiotid, och utan helhetsbild. Först under arbetets gång blev det tydligt hur omfattande problemen var. Jag tog upp detta på plats, men reste hem från inspelningen med en stark känsla av obehag. Jag valde att inte fakturera för arbetet. Jag vill inte ha betalt för något jag anser inte borde sändas i den form det nu gör.
Detta hade kunnat hanteras annorlunda. Manus hade kunnat bearbetas. Problematiska partier hade kunnat skrivas om. Lärarhandledningarnas målgrupp hade kunnat höjas till högstadiet och/eller gymnasiet och kopplats till undervisning om romers historia i Sverige och Europa, om förföljelser, förbud och konsekvenser i vår samtid. Är det inte just genom kunskap, kontext och sensmoral som vi skapar förståelse?
UR har ett stort förtroende hos lärarkåren. Just därför är detta extra allvarligt. När UR publicerar material om romer sänks ribban på ett sätt som vore otänkbart för andra grupper. Varför denna låga tröskel när det gäller romer?
Frågan kvarstår: ska Utbildningsradion verkligen publicera den här typen av innehåll för barn? Och om svaret är ja – på vems villkor sker det då, och över vems huvuden?
Domino Kai
Människorättsaktivist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
