”Om detta må ni berätta…”är ett citat ur Bibeln, som i Sverige är ett bevingat ordval som ska påminna oss om vad ondskans fula tryne kan åstadkomma om den får fritt agera inom maktens korridorer. Så varje generation måste därför synliggöra ondskans och rasismens verkningar, så att dessa fientliga krafter motas i grind innan de får fäste i samhället. (Hans Caldaras 2024 i DIKKO) Citatet finns med i boken Låt mig vara. Låt mig leva. Låt mig finna min väg – Berättelser om en kultur som överlevt som handlar om antiziganism, minoritetsstress och generationstrauma. Boken kommer sommaren/hösten 2026
Antiziganism, en form av rasism riktad mot romanifolk, bygger på fördomar och negativa föreställningar. Denna diskriminering påverkar romanifolkens liv inom flera områden, bland annat utbildning, arbetsmarknad och hälso- och sjukvård. Trots att många är stolta över sin identitet, tvingas de ofta hantera daglig otrygghet och diskriminering.
Det är viktigt att skapa en trygg och inkluderande vardag för de unga inom minoriteten romer. Detta är avgörande för att nå de mål som regeringen har satt upp i Strategin för romsk inkludering. Målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha samma möjligheter som en person utan romsk bakgrund.
Antiziganism har funnits i över tusen år och liknar andra former av rasism, som antisemitism. Det handlar om fientlighet och nedvärderande attityder mot romanifolket och deras kultur. Dessa negativa stereotyper finns inte bara på individnivå, utan är också djupt rotade i samhällets strukturer. Det resulterar i det som kallas statistisk diskriminering, där romer bedöms utifrån fördomar snarare än deras verkliga egenskaper.
I Sverige är antiziganism fortfarande mindre ifrågasatt jämfört med andra former av rasism. Många människor ser på antiziganismen som mer acceptabel och straffas sällan för sina handlingar. Trots en lång historia av diskriminering och trakasserier verkar vissa inte ens förstå hur skadlig antiziganism är. Det handlar inte om romanifolkets egenskaper, utan om majoritetssamhällets ogrundade fördomar och uppfattningar.
Romanifolkens rättigheter, såsom rätten till utbildning, arbete, bostad och sjukvård, fortsätter att kränkas. Men kanske är den viktigaste frågan rätten att bli betraktad som fullvärdiga medborgare. För att skapa ett mer rättvis och inkluderande samhälle är det nödvändigt att vi alla engagerar oss i kampen mot antiziganism och står upp för romanifolkets rättigheter.
Antiziganism är ett ord som myntades under efterkrigstiden, i samband med forskningen kring Förintelsen. Även om begreppet själv är relativt nytt, sträcker sig företeelsen antiziganism långt tillbaka i tiden, minst lika långt som romanifolkens historia i Europa – snart tusen år. Det handlar om en specifik form av rasism som riktas mot dessa grupper och som kan yttra sig genom hatbrott, diskriminering och negativa fördomar.
Genom historien har romanifolk systematiskt blivit förföljda och diskriminerade av makten. Samtidigt har många i det vanliga folket ofta varit beroende av deras tjänster och kunskaper. Ord som ”tattare” och ”zigenare” har använts för att stigmatisera och förtrycka romanifolket, och dessa epitet har funnits i kyrkoböcker som beskrivningar av människor som levt i utanförskap. Genom århundradena har dessa nedsättande termer kommit att symbolisera ett förakt för de som betraktats som socialt avvikande, men diskrimineringen av romanifolk har sin grund i antiziganistiska uppfattningar.
Den diskriminering och det förtryck som romanifolket upplever idag har alltså en lång och tragisk historia. Framför allt under 1900-talet, med rasbiologins kategorisering av oönskade grupper, har detta förtryck intensifierats. Sverige har en djupt orolig historia när det gäller behandling av romanifolk. Lagstiftning och beslut har tagits som påverkat deras möjlighet att integreras i samhället. Romanifolk har registrerats, tvingats till sterilisering, fått sina barn tvångsomhändertagna och har i flera fall förhindrats från att invandra till Sverige samt kontrollerats genom påtvingad assimilation.
Under nazisternas styre under andra världskriget nådde förtrycket av romanifolk en tragisk kulmen. I Förintelsen mördades mellan 200 000 och 500 000 tillhörande romanifolk, och mörkertalet är fortfarande stort eftersom många inte ens registrerades. De flesta blev skjutna på plats innan de transporterades till koncentrationsläger. Trots denna fruktansvärda historia tas antiziganism fortfarande inte på allvar i många samhällen, där det snarare handlar om majoritetssamhällets okunskap och fördomar.
I Sverige pågår en satsning på ”romsk inkludering”, vilket är ett steg i rätt riktning, men det är viktigt att notera att problemet med antiziganism inte försvinner bara för att den här åtgärden implementeras. Det finns ingen snabb lösning för att minska antiziganismen. Okunskap är en av romanifolkets största fiender, och Sverige har ett ansvar att motverka denna okunnighet. Staten får inte bidra till att bevara fördomarna genom att ignorera romanifolkets situation och den antiziganism som fortfarande finns i vårt samhälle. Det är avgörande att vi inte tiger ihjäl problemen med alla former av rasism.
Runt om i Europa lever romanifolk fortfarande under svåra förhållanden och nekas grundläggande rättigheter som utbildning, arbete, bostäder och sjukvård. De kämpar också för att bli erkända som fullvärdiga medborgare, både i sina länder och internationellt.
De trauman som romanifolken har upplevt genom historien, gör att många idag har svårt att lita på myndigheter. Därtill förekommer det öppna diskrimineringar i vardagen; vid jobbansökningar, i butiker, på restauranger och andra platser. Detta leder till att en del väljer att dölja sin identitet för att undvika diskriminering och få tillgång till jobb och bostäder.
Det krävs konkret förändring av attityder, och viktiga steg för detta inkluderar utbildning, korrekt historieberättande, och att synliggöra problemen. Att förändra attityder är fundamentalt för att skapa ett mer inkluderande samhälle, och det handlar om att stödja strukturella lösningar för att motverka den växande rasismen. Det är inte tillräckligt med tillfälliga insatser; vi behöver hållbara och långsiktiga åtgärder för att uppnå verklig förändring.
Begreppet antiziganism
Termen antiziganism kommer ur orden “anti”, som betyder mot, och ordet “zigan” som är ett skällsord för romer. Z-ordets ursprungliga betydelse är “oberörbar”. Trots att någon “ziganism” inte existerar används begreppet antiziganism för att uppmärksamma antiziganisten själv, snarare än människorna som utsätts.
Antiziganismen är en fantasi som funnits sedan medeltiden. Den grundar sig i fördomar om de som stämplas som “z*genare”. Fördomar som riktats mot dessa handlar bland annat om att de skulle ha särskilda egenskaper såsom musikalitet och sensualitet samtidigt som de anses tjuvaktiga och ohederliga.
I det här materialet används z-ordet (sparsamt) för att illustrera den historiska diskursen om romer, och alltid inom citationstecken för att belysa att ordet i sig saknar reell betydelse och endast avser en påhittad stereotyp.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Källor:
Antiziganism i statlig tjänst
DIKKO
Levande historia
MUCF
NE
vitickevit.lsu.se/antiziganism
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
