En kaffekopp i solen, i människokläder

pixabay

Sonny Carlsson är musiker och kulturreporter på DIKKO. Han har jobbat som skrothandlare i hela sitt liv. I september upptäcktes att han har en långt gången cancer, och i början på mars började han avtjäna ett straff för olovlig körning. Han väljer att fortsätta skriva för DIKKO från insidan.

I lördags skämdes jag över plitarna å deras vägnar. Mest för att de inte har nog förstånd att göra det själva.

Det var en tjavo som gått och väntat på en permission, en sån där “6 timmars”. Han hade bytt om från fångkläder till sina människokläder, och hunnit börja gå iväg utanför grindarna med en plit i släptåg, innan pliten hasplar ur sig att de “glömt” att ta ut de hundralappar tjavon skulle ha till sin permis. Han hade planerat att sätta sig på Donken med en hamburgare och dricka, för att sedan insupa den fina västerbottensluften på ett fik. Dricka kaffe i en riktig porslinsmugg, istället för plastmugg och ångestluft som vi har här inne. Men nu fick han vända utanför grinden och gå in igen. För de kommer inte åt kassan säger de. Eventuellt får han nu ansöka om ny permis, om han har otur. För eftersom han gått ut genom grindarna klassas det som “avbruten permis”, och räknas därmed som hans eget fel.

Jag sa till honom att han nog får gå ut nästa helg istället. Då tittade han på mig med trött blick och sa:
”Jag skiter i det. De gör säkert om det nästa gång också”.

Och plitjävlarna har inte ens vett att be om ursäkt. De kunde säga:
”Vi fixar det här. Det är vårat fel”.
Eller skramlat ihop till en kaffe åt pojken. Det vore det anständiga att göra.

Men de säger ingenting. De skiter i det. Och då ska man ha i åtanke att det här varit planerat i 2 månader. Två månader hade han sett fram emot att få dricka kaffe ur en riktig kopp, i människokläder. Hoppet slocknar mer och mer i fångarnas ögon för varje dag.

Nu fick han plitkyckling och blandsaft istället, tjoron.

Man kanske borde ha lite överseende med plitarna, eftersom många ganska nyss gick ut gymnasiet och saknar både arbetslivserfarenhet och inte heller har fått tillgodogöra sig den interna utbildning som plitarna ska få (”fast vi får inte diskutera det med dig längre”, säger de till mig efter att jag skrev om det i DIKKO sist). Men jag tycker ändå att de kunde visa lite vanlig medmänsklighet.

Småkillarna som sitter här är sjövilda, och de kan otroligt mycket könsord. Jag tycker det låter så äckligt när de pratar om att de vill ha könsumgänge med andras mammor. Har inte mammorna något att säga om detta? Och är de inte rädda att få dabb? Mammor brukar inte vara att leka med om man retar upp dem.  Jaja, deras mustiga språk är nog bara ett rop efter kramar och Oboy tror jag.

Våran lille dementgubbe satt från 8.30 till 10 i lördags med sin tallrik och frågade när det var mat. Jag svarade att det var klockan 11. Han blev lite sur och gick och ställde sig vid dörren till promenadgården för att han skulle få ta sin promenad och röka en cigg.

En plit sa åt honom att han skulle få vänta till 11.45.

”Jaha, sa gubben surt. Man får visst varken äta eller röka på det här stället, plitjävel”.
Sen gick han och la sig, för att 10 minuter senare komma ut med sin tvättkorg som han ställde inne på plitkontoret. Han hävdade att eftersom det var måndag så skulle han väl för fan i alla fall få rena kalsonger. Han är så rolig den lille farbrorn. Sen bad han dem fara åt helvete och gick.

En helt vanlig dag på Ersboda-anstalten. Kriminalvårdens pärla.

På söndag är det förresten bingo i matsalen. Spänningen är väl inte direkt olidlig, men det försvinner i alla fall en timme ur tristessen. Man kan vinna en chokladbit, en julmust eller en sån där billig pumptvål. Så med riktig tur blir man både sockerstinn och kan gå runt och lukta syntetiskt äpple i korridoren.

Hur det vi upplever här inne skulle göra någon av oss återanpassade till samhället, eller till bättre människor är fortfarande ytterst oklart. Men någon måste ju tycka att Kriminalvården i landet är oerhört kostnadseffektiv eftersom de bygger ut alla fängelser nu.

Sonny Carlsson
redaktionen@dikko.nu

HÄR kan du läsa mer av det som Sonny skrivit eller deltagit i.


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS