Jag är socialarbetare och socionom sedan snart 30 år och är idag verksam som teamledare inom socialtjänsten i Västerås. Jag och mina kollegor arbetar i Västerås som fältande socialsekreterare direkt med de barn och unga som befinner sig i eller i riskzonen för att dras in i nätverkskriminalitet – Barn från alla områden och från olika sammanhang.
| Text: Linda Lindgren |
Vi ser hur de slukas upp och känner oss maktlösa över det som sker idag och vad vi ska kunna göra för att vända trenden.
BRÅs rapport ”Barn och unga i kriminella nätverk” (2023:13) beskriver på ett tydligt sätt barn och ungas väg in i nätverken, deras enorma utsatthet och de cyniska processer som sker för att tillgodose gängens behov av arbetskraft och barnsoldater. Den visar på hur starka krafter som ligger bakom och hur svårt det är för de unga att bryta sig loss.
Rapporten sätter även fingret på det mest grundläggande kring hur vi måste agera för att minska inflödet till kriminella nätverk och på så vis släcka det förödande fenomen som slukar barn likt en Kalifornisk skogsbrand:
Vi måste minska barns utsatthet.
För att släcka en eld kan man agera på olika sätt;
Man kan hälla på vatten, man kan kväva den eller så kan man sluta tillföra ved. Det man inte kan göra, är att flytta brinnande facklor från en antändbar hög till en annan.
Min fasta övertygelse är att vi måste minska inflödet, vi måste sluta mata elden, om vi ska en chans att kväva gängkriminaliteten. Det vi måste göra, är att ge barnen förutsättningar genom en välfungerande skola och många vuxna som kan se och fånga upp. Vi måste ha en resursstark socialtjänst som möter dessa barn och deras familjer där de är. Vi måste ha institutioner som har förutsättningar att hjälpa de barn som brinner att slockna, samtidigt som vi har anstalter som kan skrapa askan av de som redan brunnit och hjälpa dem att anta nya former.
I Västerås har vi fokuserat på att utifrån en liknande variant av polisens cylindermodell, identifiera och närma oss de barn och unga som vi uppfattar befinner sig i riskzonen för att dras in i gängkriminalitet eller annan destruktivitet. Tillsammans med polisen, skolan och fritiden verkar vi för att närma oss deras föräldrar genom samtal och försöker på så vis mobilisera dem till att ta vara på sina förmågor. När vi möter dem tidigt, ser vi förändring.
Vi plockar bort en antändbar fackla i taget.
Men, vårt arbete försvåras av sekretessregler och organisatoriska stuprör. En förutsättning för att kunna möta upp familjerna, är ju ganska givet att de som möter dem kan också prata med varandra. Det förutsätter också att det arbete som ska göras, görs tillsammans med andra, inte i olika fack. En ensam socialarbetare kan inte göra så stor skillnad, men samlade resurser som verkar tillsammans kan det.
Vårt arbete försvåras även av bristande resurser och allt för små vattenhinkar. Vi som sliter på golvet gör det med en glöd som allt för ofta slutar i utbrända askhögar, eftersom många bara kämpar en och en, för att släcka uppkomna bränder.
Min förhoppning efter att ha deltagit i arbetet med den här rapporten är att förståelsen för barnens utsatthet ska öka och att vi som dagligen verkar för att rädda dessa barn, på så vis ska få de resurser och lagförändringar som krävs för att kunna fortsätta bidra till att minska tillflödet till gängen.
Jag hoppas även att det sker snart, för ett samhälle som bara fokuserar på att förflytta runt brinnande facklor, kommer att brinna upp.
Tonåringar utnyttjar barn i kriminella nätverk
Rapport från Brå bekräftar Civil Rights Defenders problembild om etnisk- och rasprofilering
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
