Det pågår för tillfället en rad olika insatser på området Romsk inkludering, vilket är bra. De allra flesta sker inom ramen för 20-åriga statrategin med syfte att den Rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Men vare sig Romanifolken eller Judarna har möjlighet till ett förvaltningsområde.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist E-post: britt-inger@dikko.nu DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn och Instagram |
Romsk inkludering innebär samma grundläggande mänskliga rättigheter som befolkningen i övrigt. Men ska det inte också innebära samma rättigheter som de övriga minoriteterna?
Det finns svårigheter med regeringens uppdrag och det är uppföljningen och kontinuiteten. Olika studier till exempel inom ramen för kommissionen mot antiziganism visade tydligt att svenska myndigheter inte prioriterar arbetet med nationella minoriteter om det inte finns ett regeringsuppdrag. En attityd som spiller ner till kommuner och regioner. Ofta syftar delar av uppdraget till att arbetet ska bli en befintlig del av den ordinarie verksamheten men de flesta uppföljningar visar att intresset falnar om det saknas ett konkret uppdrag.
Romanifolken och Judar har till skillnad från de andra nationella minoritetsgrupperna inget förvaltningsområde. De står utanför den möjligheten. Det finns studier som visar att det är en positiv skillnad i arbetet mellan de nationella minoriteter som har förvaltningsområden och de nationella minoriteter som inte har. Det är viktigt att Romanifolken får tillgång till språk och kultur på hemspråket vilket är en av förvaltningsområdenas viktigaste uppgifter.
Romanifolken och Judar har varit särbehandlade av staten och kyrkan historiskt och kanske är det historien som påverkar att varken Romanifolken eller Judar idag får bli förvaltningsområde. År 1560 utfärdade Laurentius Petri ett påbud om att prästerna varken fick begrava Resande och Romer utan de fick ligga utanför kyrkomuren eller döpa deras barn. Exkluderingen av Resande och Romer från kyrkan var i kraft ända till antagandet av 1686 års kyrkolag, som hade en mer tolerant inriktning. Resande och Romer tilläts nu att döpa sina barn, liksom att ta nattvarden. men trots det fortsatte diskrimineringen av Romanifolken. Det finns många exempel i Romanifolkens historia som visar på den särbehandling som stat och samhälle använt sig av.
Det samma gäller Judarna, fram till 1860 kunde svenskar som konverterade till annan religion bli utvisade och bli av med sitt svenska medborgarskap. Judarnas avvikande religion, kombinerat med fördomar och stereotypa bilder av Judar, gjorde att de länge betraktades som en främmande etnisk grupp i Sverige. Därför var landet stängt för judisk invandring under flera hundra år.
Något som även Romanifolken utsattes för när det infördes en lag 1914 som innebar att Romanifolk förbjöds att resa in i landet. Det innebar att Romanifolk som flydde från förföljelser i andra europeiska länder eller var överlevande från Förintelsen inte fick komma in i Sverige. Den politiken ändrades först nio år efter andra världskrigets slut, år 1954.
Att just samer, sverigefinnar, tornedalingar, Romanifolk och judar klassas som nationella minoriteter beror på att dessa grupper ”har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.” (Regeringens proposition 1998/99: 143).
Samiska, finska och meänkieli har ett starkare skydd bland minoritetsspråken eftersom de har talats i specifika områden i Sverige. Dessa områden kallas idag förvaltningsområden, och här har kommunerna skyldighet att ordna förskola och äldreomsorg på det minoritetsspråk som förvaltningsområdet täcker. Inom ett förvaltningsområde ska även gällande minoritetsspråk kunna användas i kontakt med kommuner och myndigheterna.
Romani chib och jiddisch räknas som territoriellt obundna språk och de saknar därför förvaltningsområden, men alla skolor i alla kommuner är skyldiga att erbjuda modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken. Men skyddet för de språken är sämre än de andra nationella minoriteternas.
Vad innebär det att ett språk är territoriellt obundet?
Ett språk räknas som ett territoriellt obundet språk när: de inte är bundna till särskilda geografiska platser utan att dess talare är mer utspridda.
Om man då tittar på romani, så har språket pratats i Sverige i över 500 år, och det finns en speciell varietet som är specifik för Sverige. Med andra ord kan man betrakta resanderomani som ett språk som är territoriellt bundet till en geografisk plats, nämligen Sverige. Vilket borde göra att romani skulle kvala in för att bli ett förvaltningsområde. I Svenskan finns dessutom ett flertal ord på romani vilket visar på hur etablerat språket är i landet. Det finns dessutom områden i Sverige som har närmare 100 ord på romani i sina dialekter. Ett exempel på det är Jönköping, där är verkligen inte de som talar romani utspridda för där pratar alla mer eller mindre romani, och det oavsett om man är Resande eller inte.
Hur det ser ut med jiddisch har jag inte så stor kunskap kring. Men oavsett så är det för mig obegripligt varför man skapar nationella minoriteter i ett land och samtidigt klassar dem olika. I Sverige ska alla myndigheter göra sitt bästa för att skydda och främja romani och jiddisch för att de språken också kan leva vidare. Men vi vet alla att mycket av bevarandet handlar om pengar och de minoriteter som inte ingår i ett förvaltningsområde får bara en bråkdel av summorna som förvaltningsområdenas språk får för att leva vidare eller utvecklas. Romani är ett utdöende språk som behöver tas in under förvaltningsområdets varma och penningstinna kappa om det ska överleva. Utan att veta exakt skulle jag tro att det samma gäller jiddisch.
Höj statusen på romani och jiddisch och låt dem ingår i förvaltningsområden de också.
Fakta
De allmänna bestämmelserna i minoritetslagen innebär bland annat att:
- Kommuner och landsting ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag och de föreskrifter som denna lag hänvisar till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken.
- Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige,
- Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas
- Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med för minoriteterna i sådana frågor.
En kommun som ingår i förvaltningsområdet får ett statsbidrag baserat på antalet invånare.
Källa: minoritet.se
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
