Skolan börjar snart runt om i landet och vi ska återgå till den grå vardagen igen. Coronapandemin påverkar alla, men de som blir mest drabbade är de barn som finns i familjer som är i någon form av utanförskap. Isoleringen av familjen ökar den psykiska ohälsan, våld i nära relationer och intaget av olika droger.
För barnen har skolorna varit stängda under sommarlovet och ibland även innan dess, vilket inneburit att en livlina har försvunnit då det inte finns någon som ser varningstecken på att något är fel. Det efterlängtade sommarlovet kanske inte blev den lättnad det borde varit. I år har man inte kunnat åka och hälsa på släkten eller besöka på olika sommarlovsaktiviteter.
Spelar det roll att barn i Sverige är fattiga?
Den senaste barnfattigdomsrapporten från Rädda Barnen publicerades under 2019 och visar att 9,3 % av barnen i Sverige räknas som fattiga, i siffror motsvarar det 168 000 barn. Det handlar om de barn som växer upp i familjer som har en inkomst på mindre än drygt 12 000 kronor efter skatt och bidrag. Den inkomsten handlar om hushållet består av ett barn och en vuxen. Finns det två vuxna och två barn i hushållet räknas inkomster upp till knappt 19 000 kronor. Inkomsten är beräknad utifrån vad som behövs för att ha råd med mat, boende och övriga normala utgifter. Barn som finns i familjer som lever på försörjningsstöd räknas också in i de som anses som fattiga.
Covid-19 ökar vikten av ett starkt skydd av de grundläggande rättigheterna
I många familjer finns det numer en osynlig tickande bomb. En bomb av frustration och tristess som kan brisera när som helst. Hos myndigheterna är det lugnt, eftersom ett flertal myndigheter jobbar hemifrån och insynen i familjerna är liten när skolorna har stängt.
Påfrestningarna i familjerna är stora när man trängs och tvingas umgås mer än normalt. Det egna utrymmet har krympt och ska delas med resten av hushållet. Ytan i det stora hushållet har minimerats allt eftersom alla ska ha sina egna platser för att plugga, jobba eller bara sitta vid datorn.
Trängsel och brist på resurser påverkar också barns- och ungdomars skolsituation. Långt ifrån alla kan studera hemma vid en egen dator, i eget rum, med stöd av föräldrar. Gymnasieelever har förväntats klara distansstudier i hemmiljöer som direkt försvårar för dem. Att halka efter i skolan genererar effekter som påverkar ungdomarna under en stor del av deras liv.
Enligt Stadsmissionen är det ungefär 15 % av alla barn i Sverige som lever i relativ ekonomisk utsatthet. För att förklara relativ fattigdom kan man se på EU:s definition som innebär att en person har en inkomst efter skatt som underskrider 60 procent av landets medianinkomst.
Personer som löper risk för fattigdom antas inte ha tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna leva på en nivå som anses godtagbar i samhället. Barnfattigdom beror för det mesta på att föräldrarna är arbetslösa eller inte kan få ett arbete med tillräckligt hög inkomst. Även barn till ensamstående föräldrar lever oftare i barnfattigdom än de som lever med två föräldrar.
Att coronapandemins isolering kommer få långtgående konsekvenser förstår nog alla. Men vad gör samhället för att förbereda sig för det som komma skall? Finns ens utrymmet att stämma i bäcken istället för i ån när alla resurser läggs på sjukvården och semestrar. För även våra sociala skyddsnät sätts i karantän och isoleras från de medborgare som de ska tjäna och skydda.
Stor ökning av barnfattigdom i Europa – barn i Rumänien riskerar att drabbas hårt
När sen ballongen spricker och all uppdämd frustration, psykisk ohälsa, våld i nära relationer, droger och allt annat flyger till väders för att sen landa i knät på våra socialtjänster, skolor, psykiatrin och andra myndigheter som ska tjäna samhället – hur ska vi då handskas med det som händer?
Barnfattigdomen är ytterligare en faktor som påverkar hur man berörs av coronapandemin. Barnens skyddsnät är glest sedan tidigare och nu läcker det som ett såll. De har inte heller samma motståndskraft när det kommer till själva sjukdomen utan i de fattigas kvarter kan nog en pandemi grassera fritt. Valet mellan mat och handsprit är inte så svårt när magen säger sitt och handlingslistan skrivs. Eller så kanske det är just spriten som prioriteras, den för invärtes bruk vill säga. Barnen drabbas inte alltid direkt av coronan genom smittan utan ofta indirekt när deras sociala nätverk blir sjuka och de isoleras från sina normala sociala kontakter. För med en smittad i familjen blir även barnen påverkade i hur omgivningen betraktar och behandlar dem.
Coronapandemin måste också analyseras ur ett klassperspektiv där barnen är de som är längst ner på stegen, på det steget som alla kliver över. Medelklassen arbetar ofta hemifrån, medan hemtjänstpersonal, sjukvården, bussförare, människor i öppenvården, behandlingshem och folk i andra serviceyrken måste gå till jobbet som vanligt. Vilket innebär att många blivit smittade.
Det finns många likheter mellan de corona-smittade och hur vi såg på de HIV-smittade i början. De behandlades också med beröringsskräck, något som särskilt drabbar barnen som inte alltid förstår varför familjen blivit paria. Det finns alltid grader i helvetet och vid summeringen av pandemin kan man alltid välja vilka som ska anses vara drabbade. Vi får se vilka som prioriteras eller bortprioriteras den här gången.
När restriktionerna hävs och livet ska återgå till det normala kommer det krävas mycket av vuxenvärlden för att fånga upp och stötta de barn som farit illa under pandemin, oavsett om det handlar om upplevelser i hemmet, vården eller studierna. Röster måste höjas för resurser till barnen, och erfarenheter i de yrkesgrupper som möter barnen måste samlas in för att bättre kunna möta upp vid nästa pandemi.
Arbetarklassen har hela tiden varit en särskild riskgrupp under pandemin där återigen barnen är de som drabbas värst. En riskgrupp som sällan pratas eller skrivs om. När vi så småningom summerar situationen under den här perioden kommer vi inte bara behöva titta på ålder utan även geografi, klass och social status när förklaringsmodellen tas fram för var de allra flesta dödsoffren funnits, hur människor drabbats utöver sjukdom och hur dessa faktorer påverkat de familjer som drabbats värst.
Johanna Olsson
redaktionen@dikko.nu
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
