INRIKES/UTRIKES| Det är viktigt att uppmärksamma resande/romska officiella dagarna eftersom det visar att vi finns och att vår historia är en del i allas historia. Jag frågade några personer som tillhör minoriteten romer varför är det viktigt för dig att våra dagar uppmärksammas?
Kurt Magnusson menar att våra dagar står inte högt i kurs. Det är därför jätteviktigt att även våra dagar nämns och firas, då känner vårt folk stolthet, och till slut vågar tystnaden brytas och vi kan känna stolthet för vår etnicitet.
Ett sådant datum särskilt ska uppmärksammas är den 2 augusti för på natten mellan 2 och 3 augusti 1944 mördades de sista 3 000 kvarvarande resande/romerna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau i södra delen av det tyskockuperade Polen. Många av dessa tillhörde sintigruppen.
Den natten kallas för ”zigenarnatten”. Det var den natten som resande/romer drevs likt en trög massa mot sin död i gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau på order av SS-Oberstormführer Otto Moll, kommendanten för Auschwitz-Birkenau II, Josef Kramer, och lägerchefen Hans Schwarzhuber.
Offren bestod av framförallt äldre och sjuka, men även kvinnor och barn. Judiska vittnen har berättat att de 3000 resande/romerna gjorde motstånd men att SS-soldaterna tvingade dem under hugg och slag med eldvapen nära till hands att gå i led mot sin egen död. När de dött brändes de i ugnarna och de som inte fick plats där brändes i stora gropar.
Genom att uppmärksamma våra speciella och officiella dagar berättar vi också att vi är och har varit en del av den historia som finns i Sverige, Europa och världen.
Maria Bogeblad menar att i Sverige idag vill vara öppna och varmhjärtade i så många avseenden men glömmer bort sin egna historia och sitt deltagande i försök att ”kraftigt begränsa fortplantning”. Men också att från grunden påverka levnadsvillkoren för en stor grupp människor som i mångt och mycket aldrig blev inkluderade i samhället. Det hålls det tyst om. Även när man pratar om och Förintelsen glömmer man oroväckande ofta av att nämna de grupper av människor som förutom Judar blev hotade, förföljda, jagade, landsförvisade och sedermera mördade i skogar, tågvagnar, arbetsläger och i koncentrationsläger.
Genom att hålla tyst kan man behålla sin mörka och fula delaktighet tyst i det fördolda och aldrig behöva ta ansvar för alla de människoliv och livsöden man står i skuld till!
Att belysa denna dag höjer ljus över dunklet och alla drabbade grupper inklusive de inom den nationella minoriteten romer får ett synliggörande avlutar Maria.
Nazismen satte sin stämpel på alla som inte passade in i Hitlers vision. Kläderna för resande/romer märktes upp med en brun triangel och alla resande/romer fick bokstaven Z intatuerat när de kom till förintelselägren. De placerades sen på speciella avdelningar där tusentals rutinmässigt gasades eller slogs ihjäl, dog av sjukdomar, undernäring eller i alla de medicinska experiment som utfördes. Det togs inga hänsyn till om det var vuxna eller barn.
Under Förintelsen mördades närmare en halv miljon resande/romer. Denna grupp var icke-existerande, osynliga människor, vilket gjorde att aldrig blev införda på några listor. Det gör att forskarna idag är osäkra om det exakta antalet men en uppskattning är att ca 500 000 resande/romer mördades under förintelsen. Kanske var det fler!
Men resande/romers lidande började inte under förintelsen utan långt tidigare. Det handlar om århundraden förföljelser och trakasserier. Resande/romer har hållits utanför samhällets gemenskap och fått leva i utkanten av samhällena, majoritetssamhället har föraktat och misstänkliggjort dem.
Historien får ej upprepas, säger Suss. Därför är det viktigt för mig det ej glöms bort.
När kriget upphörde och man började ta hand om de som funnits i förintelselägren så var de personer som ansågs tillhöra minoriteten romer den enda etniska grupp som i lag var förbjuden att resa in i Sverige. Det innebar att Röda korsets bussar inte tog med resande/romer till Sverige.
De som ändå nådde gränsen blev avvisade. Men det är mer troligt att många inte så långt. För den svenska ambassaden utomlands hade fått direktiv om att neka alla resande/romer att resa till Sverige. Regeringen skrev i brev till ambassaderna 1935 att visum, ”i allmänhet bör förvägras zigenare.”
Lillemor Wilhelmsson Holmlund menar att resande och romers hjärta slår i samma takt, då vi är ett och samma vandrarfolk. Vi har många gånger följts åt. Men det är viktigt att vi var och en resande och romer även följer våra egna vägar. Bådas historia är lika viktig.
Av dess och många fler orsaker är det viktigt att uppmärksamma våra dagar så att vi som minoritet blir inskrivna i historien och i vår samtid.
Här går det alla läsa fler artiklar som handlar om förintelsen
Läs även ”Vår resa till Auswitch Birkenau”
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
