Sverigedemokraterna har gjort ett historiskt val och blivit näst största parti efter Socialdemokraterna. I sitt principprogram skriver Sverigedemokraterna att de kallar sig ett socialkonservativt parti där de ”betonar vikten av en värdekonservativ och nationalistisk utgångspunkt”. Nu är den stora frågan på vilket sätt SD ska ingå i regeringen, vilka ministerposter kommer de sitta på och vilket inflytande de kommer att få. Kan det vara så att de kommer inneha Kulturministerposten?
Magasin DIKKO har tidigare skrivit om att KD och SD vill lägga ner hemspråksundervisningen samtidigt som dagens modersmålsundervisning för de nationella minoritetsspråken har kritiserats i åratal av Europarådet. Kritiken handlar bland annat om att eleverna erbjuds för lite undervisning i sina minoritetsspråk. I ett reportage i Sveriges Radio Finska framkommer det att Moderaterna och Sverigedemokraterna är de två partier som inte vill utvidga rätten till modersmålsundervisning. Båda partierna kommer förmodligen vara delaktiga i Sveriges nya regering.
Kortfattat kan man säga att SD uppfattas som ett trovärdigt parti när det gäller frågor om kriminalitet och invandring. De har lockat till sig de traditionella högerväljarna genom att ta över deras klassiska frågor. SD gillar också kärnkraft och vill se hårdare tag mot det som uppfattas som oordning och höja straffen. De har knipit traditionella vänsterväljare genom att bland annat försvara av A-kassan.
I Sverigedemokraternas principprogram kallar de sig för ett socialkonservativt parti, ett principprogram som ofta glöms bort. I de inledande kapitlen får man en ökad förståelse för deras visioner och deras ideologi och det samhälle som de vill att Sverige skall bli.
Om de nationella minoriteterna kan man läsa i principprogrammet:
Vi inser till exempel att det i vissa fall är nödvändigt att låta en stat omfatta flera nationer och att vissa nationer med hävdvunnen historisk rätt till det territorium de bebor saknar realistiska förutsättningar att kunna skapa och upprätthålla en egen stat. Närliggande exempel på detta är den svenska statens relation till de samiska och tornedalsfinska nationerna samt till den finlandssvenska minoritet som idag lever inom den finska statens ramar. Även om den som tillhör en nationell minoritet kan ha svensk identitet, ska de som grupper undantas från allmänna assimileringssträvanden och ges långtgående kulturell autonomi. Denna autonomi får dock inte i något avseende stå i motsats till allmänna rättsprinciper, grundläggande mänskliga rättigheter eller demokratiska principer.
Sverigedemokraterna och nationen
SD skriver om och definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Där står att man kan bli medlem av den svenska nationen genom att antingen födas in i den eller genom att aktivt välja att uppgå i den. På samma sätt kan också en person som föds in i nationen upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur. SD ser också assimilering som något eftersträvansvärt.
Under kapitlet ”Sverigedemokraterna och mångkulturalism” står det att läsa i principprogrammet:
Ett samhälle likt till exempel det svenska samhället på 1960-talet, med en uttalat överordnad majoritetskultur och en aktiv assimileringspolitik, men som inom sig rymmer en begränsad mängd invandrade individer av annan kulturell bakgrund som ännu inte är fullt ut assimilerade och som hyser ytliga utländska kulturimpulser i form av till exempel mat, kläder och dans, som den infödda befolkningen tagit till sig och uppskattar, är således inte att betrakta som en mångkultur enligt vår definition.
Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen. Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationens kultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område. Som en logisk konsekvens av detta skall allt statligt och kommunalt stöd som syftar till att invandrare skall bevara och stärka sina ursprungliga kulturer och identiteter dras in. Parallellt med detta skall stödet till bevarandet och levandegörandet av det svenska kulturarvet öka.
SD menar att kultur är ett ”mångtydigt begrepp, men används primärt i betydelsen själslig odling eller socialt överförda levnadsmönster”. Kultur definieras enligt SD,s principprogram som ett levnadssättet som förenar samhället eller en viss grupp av människor och inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar och normer för lagar och moraliska system.
Sverigedemokraternas syn på kulturen och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till mångkulturalismen som politisk idé och samhällssystem.
I en intervju som magasin DIKKO gjorde innan valet menar SD att minoriteterna stöttas bäst av våra institutioner och ser att ”genom våra satsningar för att trygga de nationella minoriteternas kulturarv på Institutet för språk och folkminnen” kommer de nationella minoriteternas behov tillgodoses.
Hans Dahlqvist, docent i historia menar i en debattartikel i ETC att det ”till sist handlar det om en övertygelse om att olika kulturer inte får blandas” enligt SD.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
